När livet är korpsvart

P1190564

När kylan sätter in och livet känns korpsvart och tufft, så känns det trösterikt att ha någon vid sin sida.

Någon som bara sitter där tyst på grenen bredvid eller tätt intill, håller näbb och behärskar lyssnandets ädla konst. Som stannar kvar när de andra flyger sin kos.

Att vara den som tydligt hör det outsagda genom tystnad och bara finns där i alla väder och utstrålar värme. Det är det som är själva guldet.

2 kommentarer

  1. michael forsberg

    Hej.Jag är fullt övertygad om att det är därför som vi fått två öron och en mun:-) Tyvärr så missbrukas dom delarna alltför ofta.Tänk vilken snillrik konstruktion vi människor fått i gåva,det gäller bara att ta vara på den!Önskar er en härligt skön och givande helg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>