Lyckselestintan

Min farfars syster lärarinnan Ebba Hedman, även kallad ”Lyckselestintan”, här intill sin svarta pärla en Austin av 1937 års modell om jag inte minns fel. Den är nu i min bror Sixtens ägo och under upprustning. En gång fick jag åka med en kort bit. Jag kanske var 6-8 år och kom ihåg känslan av undergång när motorn startade.

Faster Ebba bodde, när jag var barn, tillsammans med sin syster Agnes i Lycksele. En gång när vi var på besök och blev bjudna på våfflor fick jag en liten trästol som stod i köket. Den har jag och även mina 4 barn använt och den är fortfarande i min ägo.

Faster  Ebba var en av de som tog fram Lyckseledräkten. När jag googlade på Ebba Hedman kom jag till länken om Lyckseledräkten. Smycket till dräkten är den bronsfågel som finns i Västerbottens museums logotype som du kan läsa om här.www.vbm.se/avdelningar/samlingar1/arkeologi1.html  Spännande läsning!

I tidskriften Vestkusten, nr23, från 11 juni 1953 kan även läsas följande: På sin 60-årsdag blev Lyckselestintan, småskolelärarinnan Ebba Hedman i Kattisavan, föremål för stora hyllningar från korporationer och enskilda. Ett 100-tal telegram kom också till den över hela Sverige välkända sjungande stintan.

Långt före de sociala mediernas tid spreds detta budskap ända till Amerika. Själv står jag just i färd med att fylla 60 år och undanber mig vänligt men bestämt uppvaktning förutom  små uppmuntrande tillrop, tummar hjärtan samt snälla kommentarer som ju alltid lyser upp tillvaron.

När jag var 16 år fick jag följa mamma och pappa på auktionen efter faster Ebba. Där fick jag ropa in hennes gamla kaffeservis, en Hackefors cremefärgad med guldstjärnor på. Idag är den en av mina käraste ägodelar och har genom en alldeles speciell fantastisk historia utökats till även matservisen i samma serie.

Jag har själv inte så många minnen av min gamla släkting, men känner att jag skulle vilja veta mer.