Etikett: medmänniska

Adventstiden….

Av , , Bli först att kommentera 36

Varje adventsmånad påminns jag själv om året då min pappa dog. Adventstiden vill man ju ska få vara en tid fylld av ljus och förväntan. De senaste dagarna har jag tänkt på de som nyligen förlorat en kär närstående. Speciellt när det handlar om barn, ungdomar eller människor i sin krafts dagar kan döden te sig ohyggligt meningslös och smärtsam. Och livet runt omkring rullar obarmhärtigt på som om ingenting hänt – fastän ingenting blir som förut.

Vad kan man som medmänniska göra? Jag minns bara själv hur otroligt betydelsefullt det var när vänner "vågade" ringa, komma, höra av sig, krama om mig och kanske hjälpa till handgripligen med något litet i vardagen. Jag minns också hur det sved att se att människor man mötte på stan byta sida av trottoaren och diskret försöka undvika att mötas. Jag kan förstå känslan – vad ska man säja….eller rädslan – hur ska man bete sig…men ändå så trist.

Har du någon i din närhet som behöver ett telefonsamtal, en kram eller en julblomma just i år?

Nattens riddare

Av , , Bli först att kommentera 21

Nattens riddare R begav sig ut för att hämta hit  ett par frusna killar vars bil strejkat i senkvällen. Nu är de upptankade med kaffe, varma och slutligen hämtade av en norsk bärgare. Det känns bra att kunna vara till hjälp när det kniper.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Recept på mänsklig kontakt

Av , , Bli först att kommentera 34

Recept på mänsklig kontakt – det önskar jag att jag hade makt och befogenhet att skriva ut. Visst finns det alltid stenar man kan vända på, trix, metoder och sätt att prova för att komma till rätta med demenssjuka medmänniskors vandring, ångest oro eller rop. Här har vi massor att lära och kan komma tillrätta med det allra mesta. Är beteendet en signal på smärta, sjukdom eller annat som går att komma tillrätta med så är det bara att observera för att lista ut vad det verkligen handlar om, och sedan göra en bra omvårdnadsåtgärd eller kanske ibland faktiskt medicinera.

När det handlar om ensamhet, längtan efter sällskap, småprat eller en hand att hålla i är det svårare. Idag finns alltför sällan den tiden i vården att "bara" sitta ned och ägna sig åt, hålla om eller småprata med. Man är ständigt på spång och får prioritera de som har de mest angelägna behoven. Man känner sig otillräcklig.

I en drömvärld där pengarna räckte – där skulle det finnas möjlighet att skriva ut ett recept på en extra personal emellanåt, en människa av kött och blod som kunde få  ge den sjuke det hon mest av allt längtar efter och behöver  – en medmänniska, med två varma händer och ett kärleksfullt hjärta.

Våga vara medmänniska…

Av , , 2 kommentarer 29

Varje adventsmånad påminns jag själv om året då min pappa dog. Adventstiden vill man ska få vara en tid fylld av ljus och förväntan. De senaste dagarna har jag tänkt på de som nyligen förlorat en kär närstående. Speciellt när det handlar om barn, ungdomar eller människor i sin krafts dagar kan döden te sig ohyggligt meningslös och smärtsam. Och livet runt omkring rullar obarmhärtigt på som om ingenting hänt – fastän ingenting blir som förut.

Vad kan man som medmänniska göra? Jag minns bara själv hur otroligt betydelsefullt det var när vänner "vågade" ringa, komma, höra av sig, krama om mig och kanske hjälpa till handgripligen med något litet i vardagen. Jag minns också hur det sved att se att människor man mötte på stan "byta" sida av trottoaren och diskret försöka undvika att mötas. Jag kan förstå känslan – vad ska man säja….eller rädslan – hur ska man bete sig…men ändå så trist.

Har du någon i din närhet som behöver ett telefonsamtal, en kram eller en julblomma just i år?

 

 

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,