Var på storgenomgång på NUS i onsdags. Och till min förvåning såg det riktigt bra ut. Tror aldrig jag haft så lågt blodtryck till exempel och hotet om dialys är inte direkt akut även om det finns i framtiden.

Var i alla fall på studiebesök på dialysavdelningen för att känna mig för och bli bekant med dem lite.

Har köpt en systemkamera igen efter fyra år med kompaktkamera. En Nikon förstås, det ska bli kul att se om mitt fotande stimuleras. Jag tycker det blir alldeles för lite av den varan annars. Och skylla på handikapp är ingen heltäckande ursäkt. Såg för en del år sedan en bildserie som bara bestod av skyltfönster men som var fantastiskt exponerad och komponerad. Fotografen var en man i rullstol som säkert var 20 år äldre än jag  och som hade amputerar ett ben och hade alla andra tänkbara sjukdomar.

Har för övrigt en projektide som är mogen att förverkliga.Så det är bara att knäppa på…

 Mitt örhållande till vintersporterna har alltid präglats av en viss panik som de senaste 30 åren har planat ut i intet. 

Jag lärde mig aldrig åka skridskor men vid ett magiskt tillfälle hade jag i alla fall motståndarmålet i sikte. Jag åkte, åkte och åkte. Men då jag lyfte klubban för den avgörande nådastöten föll jag handlöst. Det var tydligen bara den som hållit mig uppe…

Utförsåkning i backarna ner mot Dalasjön och Gröntjärn innebar en intensiv bön innan jag släppte loss och en obligatorisk vurpa efter fem meter.

Exakt lika illa var det i lumpen plus att mina Vita Blixten nog var regementets mest vanskötta.

Plus att jag tyckte att fi var taskiga då de åkt runt i en slinga och anföll oss bakifrån. Snöigt, blött och jäkligt blev det dessutom.

Till slut kom i alla fall en halv upprättelse då jag under någon säsong var snowboardorakel i Folkbladet. Ja, jag följde till och med ett SM. Då gällde för övrigt den gamla journalistiska grundregeln att "du ska kunna skriva om det du inte begriper så folk förstår" för jag hade i ärlighetens namn en ganska vag uppfattning om vad det handlade om från början. Men sedan jag lekt "20 frågor" med diverse åkare och arrangörer gick det bättre.

I alla än lite tidigare samma vinter då jag åkte till Kittelfjäll för att bevaka en Cup. Detta i tron att pipen skulle ligga på bekvämt promenadavstånd från hotellet – inte högst upp i backen som verkligen var fallet. Tack och lov för pistmaskiner!!!

 Provsvaren kom idag. Tänderna är hyfsat friska, min frisyr är helt ok och jag lider inte av klamydia. Nej, skämt å sido så är jag precis lika mottaglig för vinterkräksjuka som alla andra. SUCK!!!

 Det sägs ju att intellektet ska vara nyponfräscht efter natten. Det gäller dock inte mitt. Det är helt omöjligt för mig att lägga mig och sedan sova åtta timmar. Nej, två timmars sömn, kliva upp och knappa på datorn, sova en timme i stolen, lägga mig igen, upp efter ett par timmar, äta frukost klockan fem sova några timmar igen.

Varför jag gör så har varit ett mysterium, men nu har jag en teori: Då jag opererades 2006 fick jag väldigt stora mängder blod. Kanske kom det från rastlösa typer som hade den här rytmen? 

Annars väntar en måndag med hyggligt väder. Vad övrigt är är okänt ännu…

 Den färglada priskuranten från en närbelägen butik damp ner tillsammans med morgonposten. Tidigt på eftermiddagen gjorde jag ett försök att inköpa en del av de billiga produkter som utlovats. En vara av fyra fanns!

Tankar som "att lägga upp tillräckligt lager" dök upp i mitt huvud. Men så insåg jag att de braiga prisena inte är till för att finnas i verkligheten utan bara för att locka oss till butiken…

 Jag följde min tradition, att tillbringa storhelger på akuten, igår. Den här gången var det en miss i min medicinering som skulle åtgärdas. Men sedan kunde jag gå in för att fira. Mest med god mat inga raketer för mig. Har tyvärr varit ointresserad sedan 15 års ålder men de som vill knalla får gärna göra det. Jag minns hur min kompis utlöste ett militärt signalskott mitt i Vilhelmina så hela himlen lystes upp i backspegeln i den Amazon vi flydde i. Och såna chockartade upplevelser botar allt eventuellt explosivt intresse!