Etikett: backen

Blir ju mörkrädd, på riktigt!

Av , , Bli först att kommentera 14

Vad är det jag säger eller skriver som är så svårt att förstå, eller är det så illa, att det är andra som har såna problem med att uppfatta, så till och med jag, blir mörkrädd?

42549048_10156612548116585_2991619294904713216_nNi vet, den där spisen vi köpte, den levererades i torsdags. Killen som skulle komma med den, ringde en stund innan för att bekräfta att spis var på väg. Jag säger till honom, och läs nu och tala om för mig vart det brast:

”Vi bor på Blomstervägen men…sväng INTE in där, för vår infart är på Timotejvägen, precis mitt emot kyrkan på Västerslätt. Det står en STOR blå buss på gården och en orange Camaro, du kan inte missa det.”

Nej, svarar han, jag hittar, det är lugnt!

Så ser jag att han kommer efter vägen, jag går ut och ställer mig på bron och vad gör han…han svänger in på Blomstervägen och kör nedåt. Jag vinkar och tittar på honom då han passerar. Hör att han stannar, lägger in backen och plötsligt dyker han upp igen, bakom hörnet.

*SUCK*

Nu har jag lagt ut annons på lägenheten på en FB grupp också, gjorde jag igår, och där står det specifikt att det gäller från, när som helst, fram till måndag 12/8, och vad vi vill ha för det.

Får svar efter 4 minuter, ”jag är intresserad av det här”. Jag kollar upp hans profil och ser att han bor i Umeå, så jag svarar att du kan väl inte vara intresserad av ett boende för Nolia, om du redan bor här?

Nej, min bror och hans syster söker lägenhet för 1 år framåt…

*SUCK*

Visst kan det vara så att folk ser det man vill se, medan jag själv vill veta så mycket så möjligt innan jag gör mig besväret att svara, ringa eller fara nånstans. Kan gärna gå tillbaka och läsa en gång till för att vara säker på att jag läste rätt.

Jaja, det är ju inte så att jag på grund av dessa incidenter, nu ligger nerbäddad i sängen med huvudvärk från Jupiter, frossbrytningar och inte kan prata, nä, men jag bara funderar hur andra funkar, hm?

28056321_10156057219446585_3197231347884663643_nJag plockade lite smultron från våra bärbuskar igår, och när jag såg dom så här i glaset:

67621081_10157317496906585_6730298694400212992_nBestämde jag att det skulle bli plättar med smultron och glass till lunch, och det fick det bli:

67537193_10157319682201585_9038265436092760064_nNicco kom hit och påbörjade projekt byta oljetråg och annat fix på hennes bil, den är too big för vårt garage:

68468941_10157317654321585_6569255592806842368_nSå bäst är det ju om hon säljer den och köper nån aningens mindre V8 bil, eller så väntar hon tills hon själv bor i hus och då kan hon köpa hur stor bil som helst :D
Solen kikar fram idag med, så då ska jag njuta av den, sista dagen innan jag går tillbaka till vardagen, jobbet och rutinerna.

Ha en fin dag, allesammans!
67543063_10157317276791585_7381618828297371648_n

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås :D

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg :D

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

Jag blir vansinnig på sånt där…

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag hade anledning att vara uppe i dungen (lekparken) för ett tag sedan. Och en ur mitt sällskap, ville testa den stora, låååånga rutschkanan. Han springer upp i huset, och jag ställer mig därnere för att kunna se då han kommer åkandes.

I det ögonblicket, kommer en tjej, i låt oss säga, 6-7 års åldern, och börjar klättra in, i röret, nerifrån.

Jag ropar till henne, hon hör inget, jag ropar till killen däruppe, att det är någon i vägen, jag går framåt och ska rya till, igen, åt tjejen, men så kommer hon ut, hoppar ner, och i nästa ögonblick kommer hennes syster (antar jag, dom är väldigt lik varandra), och då ska hon börja kravla in i röret. Alltså…

Jag tar ett steg framåt men hinner inte göra mer, då hon ändrar sig, hoppar ner och dom springer därifrån. Min undran är, VART är deras föräldrar, och VARFÖR har ingen lärt deras barn, hur man gör, vid en rutschkana, kanske till och med förbjuda, att någon ens ska in därnere. Jag blir vansinnig på sånt där. Inte på barnen, utan på deras föräldrar, seriöst.

Tyvärr, alltså, det kan ju sluta riktigt illa! Och detta ser man också gång på gång, i pulkbackarna. Ingen som säger åt sina barn, att man går inte upp, mitt i backen, hur svårt kan det vara? Sånt där är lite som om dom äger backen, och dom som kommer åkandes, ska flytta på sig. Skyll er själv! Skulle jag vilja säga, synd bara att det är någon som kommer att lida för det, och det kan drabba vilken som helst av dom som åker ihop…

Så där ja…då hade jag fått det där ur systemet :D

Dags att sätta på ny dekal på Jeepen, samma som tidigare, men inte lika färglös:

2016-11-01 07.07.51Och snö, ja, som barn, blev man ju salig då man vaknade och det var frost i gräset. Det har SNÖAT!!! Nej sa mamma, det är bara rimfrost. NOOO, det är snö, fram med pulkorna och skridskorna…det var total lycka, tills man insåg att mamma hade rätt. Innan man tagit sig ut hade frosten tinat bort. Åke berättade samma sak, så jag var nog inte ensam :D Han såg dock rimfrosten på kyrktaket.

Och idag…snö, nämeh, vad fff-n, nu igen, må det tina lika snabbt som det kom, typ. Jodå, jag vet, dom säger att det blir ljusare av det vita, fast det inte är vitt mer än vid nedfallet, sedan blir den svart av sot, brun av sand och gul av…ja, ni vet vad. Öl såklart, eller var det pink…jag blev osäker :D
Hoppas på en bra dag, för er alla. Jag får invänta svar, om det blir så att Sally kommer eller inte. Men jag tror nästan det.

Undrar vem Eloise snackar med, hon la beslag på min mobil, eller använder hon den bara till kudde?

IMG_2378 IMG_2383 IMG_2396 IMG_2398 IMG_2403

Inte översmart i alla fall

Av , , Bli först att kommentera 9

Jo nog kom det snö igår, alltid. Jag plockade upp mamma som ville haka på, ner till Strömpilen, och vi hamnade bakom en bilkö, som väntade på att bussen skulle åka. Bilen framför oss, hade uppenbarligen problem.

Han fick inte igen bildörren, sedan kom jag på att han förmodligen, inte såg så vidare bra, eftersom han inte gasade på då bussen for, inte senare heller, men fortsatte kämpa med dörren. Smart!!! Eller inte, varför fixar man inte problemet innan man kör iväg, undrar bara.

20151121_132457

Jag får ju hem tidningen Kommunal arbetaren, ibland är den läsvärd och andra gånger hittar man bara roliga saker i den, eller vad säger ni om denna lilla serieruta:

20151122_093135

Och sedan *vips* så får ni kolla på detta klipp, visat på AFV, fast jag lånade det från youtube:

Jojo, man kan ju undra vad Harry potter haft för inverkan på dom som sett filmerna :D

Avslutar detta inlägg med en bild jag tog i förrgår, innan all snö, tycker det ser coolt ut då det är vitt på backen men grönt gräs under alla trädstammar:

20151120_102909

Önskar er alla en fin söndag!

 

Larmet står på 12.45…

Började gårdagen som brännbollspublik i Vännäs, alla 1:or och 2:or på Liljaskolan hade det på schemat, sista skoldagen. Niccos klass, vann första omgången och åkte ut i den andra…lite ojust domare, anser Nicco, som tyckte att han måste halvsovit då han missade, bränningar och lite annat, nå, det gick ju skapligt ändå. Synd bara att det skulle dåna på och blåsa, annars hade det varit riktigt skönt där borta.

Foto2239 Foto2240 Foto2241 Foto2242

Tur sedan för alla som skulle gå röda mattan till balen, att det slutade storma, och solen fortsatte att skina. Mats Alfredsson stod på plats och fotade:

11391244_10205746338276714_9165174950241067441_n

Det tog ungefär en kvart från hörnet på busstationen, ner till Lottas, men vi kom ju fram :D och det var ändå snyggt ordnat, ingen kaos direkt.

Kaos måste ju däremot killen haft, som höll på backa inne på Västerslätts centrums parkering, igår eftermiddag. Till slut backade han ut Mercan från parkeringen, och fortsatte backa till rondellen och ut på Timotejvägen där han försvann i horisonten, med ett tiotal bilar bako…framför sig, han måste ju haft fel på växellådan, eller kanske någon annanstans :D

Idag har jag ställt larmet på 12.45, jag ska nämligen stå utomhus 12.50, då JAS planen kommer att ha överflygning i Umeå. Helt sjukt vad dom planen kommer upp i för hastigheter, upp till 2500 kilometer/timmen, håret reser sig i nacken då ljudbangen kommer, jag älskar detta :D

Och inte är det konstigt att man förflyttas till stugan i Malå, somrarna då man var liten och Draken planen passerade över udden, ibland så nära marken att man såg alla detaljer under planen, man var så fascinerad av dom.  Kommer ihåg att mamma ifrågasatte om dom verkligen hade lov, att flyga så där lågt, och med dom minnesbilder man har, så vet i tusan, men kul var det :D

Idag blir det nog en liten genomgång av bussen, ta ner sånt som ska tvättas upp, till källaren och kanske dammsuga och torka av golvet därinne i bussen, så är det inte allt kvar att göra inför midsommar resan. Önskar er alla en fin lördag!

Foto2238

Letade med ljus och lykta

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag och chefen roade oss igår, vi åkte till Backen kyrkan och skulle där, leta rätt på en specifik gravsten och tända medhavd ljus och lykta… man kan säga att vi letade med ljus och lykta, bokstavligt talat, men hittade inte vad vi letade efter.

Jag har aldrig varit där förut och att kyrkogården var så stor, hade jag ingen aning om, inte var den handikapps vänlig heller, grovt grus på vissa ställen och 75% av alla andra stenar låg ju så man var tvungen att gå på gräsmattan. Så jag sprang där, upp och ner mellan stenarna och letade, men förgäves.

Nå, vi skrattade åt eländet och instämde i att vi åtminstone vet hur man kan roa sig en söndag, bara så där, och vi var glada att det inte regnade eller föll någon snö, så det slapp vi och på promenaden fick vi andra intryck och nya saker att skåda, än dom gamla vanliga, så helt bortkastat var det inte.

Vi åkte färdtjänst dit och hem, och därför hade vi lite tidspress också, annars hade vi kanske, kanske, kunnat hitta igen stenen, men det får vi inte veta, inte just nu i alla fall, hennes f.d. man sa att han kunde följa med henne dit sedan, han vet vart stenen ligger, så dom får tända ljuset, en annan dag.

Nu, för en stund sedan, så blev jag påmind om spökerierna här i huset. Sitter i tv rummet, där vi har datorn, det smäller till och klirrar ute i köket, och jag tror att det kommer från diskstället, men inte då… och kolla:

011

Den där vasen som ligger till vänster, har hoppat ut från skåpet, från högsta hyllan, hittat av skålen med nacho-chips och vänt den upp och ner… och allt detta utan att en enda flisa gått sönder från någon av skålarna… den ni!

Jag har fått ännu en kommentar på blogginlägget om ruffel & båg företaget, Parfymsverige, en till som gjorde som jag, hon hade också hittat mitt blogginlägg då hon googlat på parfymsverige, BRA, då vet jag att det finns andra som läser om detta bluff företag, och jag hoppas att fler gör det också.

Nu ska jag ha frukost, och sen får vi se vad det blir, ledig är jag i alla fall, i dagarna 3, härligt!!! Önskar er alla en fin måndag!

007

 

Spännande, spännande…

Av , , 2 kommentarer 13

 

Gjorde en snabb check bakåt i tiden, nämligen till 1/6-2012, då skrev jag bland annat om fil… igen. Jag som tänkte skriva (och nu gör jag ju det) att jag tycker att någon ska ”uppfinna” en långfilssked.
Ja, en helt vanlig ordinär sked, och en tallrik långfil, kan ibland vara spännande att äta, hälften rinner ut innan du fått in skeden i munnen eller så får du vänta med filen hängandes och droppandes under skeden, till det slutat, och det kan ta tid det.
Egentligen skulle det inte gå under uppfinning, skeden finns redan, men den här skulle måsta ha lite djup i sig, och det hittar man inte idag… vi har ett gäng gamla matskedar, men dom är så stora så man får nästan mardrömmar om man tänker på hur stor i käften dom måste ha varit, som använt dom (skämt).
Jaja, filskedar är nog inte ett världsligt problem, men kanske ett tips till Norrmejerier :)
Jag skrev också då, för ett år sedan, att jag varit ute med mamma i Camaron, jag skjutsade henne ner på stan, men det skulle då inte funka idag, den har ju som sagt var stannat på driven, går inte att backa eller lägga in neutralen, skulle i och för sig vara spännande det med, att fara ut och köra och se vart man hamnar, hehee…
Annars på Västerslätts fronten intet nytt… vi satt ute till efter nio igår kväll, drack cider, öl, kaffe, riktigt skönt. Inga mygg här, konstigt nog. Men i förrgår då jag först hämtade Winstone från I-20 skogen (där han och Nicco går valpkurs) så blev man attackerad av ett gäng blodlystna mygg.
Och då jag senare på kvällen hämtade hem Nicco från Nydala, noterade jag att samma kräk fanns därnere. Så nu håller det på vara dags för mina nya dekaler:
Har bara inte bestämt mig vart eller på vilken bil den ska hamna. Önskar er alla en fin lördag!

Filimon

 

Chefen skulle ha långfil till lunch, en dag tidigare i veckan, och man kom osökt att tänka på alla fil luncher man åt som barn. Lååångfil, med flingor och sedan en falukorvs skiva bredvid, det var sommar det. Jodå, för all del, det räknas nog som sommar nu också.
Nu har vi alla olika sätt att blanda i socker, ja, inte alla har ju det heller i filet, men dom som har det, gör säkert på olika sätt. Jag vill gärna som vispa ner det i filet, sedan hälla på flingor, andra vill göra likadant men strö socker ovanpå flingorna (dubbeldos av det söta), eller som min lillebror, Lars, som skulle ha sockret enbart lätt nedrört i tallriken, det skulle bli gröna streck efter socker strängen, mycket viktigt!
Han älskade fil så mycket så pappa fixade ett speciellt bord till honom som sedermera fick namnet: Filimon bordet. Där satt han nu inte enbart då han ritade eller byggde lego, utan där ville han också sitta och njuta av sin filtallrik, därav namnet på bordet.
Igår blev det en riktig utomhus dag, vilket sommarväder! Jag och Winstone åkte upp till mamma och vi satt ute där på gården. Sen var det meningen att jag skulle jobba 3 timmar men dom hade fått en annan som kunde hoppa in så jag vart het oförhappandes ledig, inte mig emot, så vi fortsatte att sitta ute då vi kom hem.
Jag skjutsade ut Tina på flyget, hon hade (på skoj) föreslagit att bli ditskjutsad i Camaron så, så fick det bli. Nu lade bilen av helt på växlarna, det gick inte att lägga in backen, tur jag kom på det innan jag trasslat in mig någonstans där jag inte kunde vända, och på hemvägen vägrade den lägga in 3:an.
Väl hemma på gården så gick det inte heller att lägga in neutralen, så nu finns det enbart ett läge, 2:an… intressant!!!
Idag jobbar jag 7-17, annars skulle jag förmodligen inte sitta här nu, och imorgon är jag ledig, för då ska vi fira en pigg 67 åring, mamma fyller då år. Önskar er alla en fin lördag!

Dramatik på promenden

Av , , 2 kommentarer 8

 

Jag fixade inte bara en promenad igår… utan två, jojomensan. Jag och mamma for iväg och gick ner på Nydala en sväng och på väg tillbaka, uppför backen fick mamma plötsligt ett blodsockerfall. Hon har ju diabetes, och gjorde den fatala missen att inte kolla sockret innan vi gick och inte hade hon något ätbart med sig heller.
Så det vart att gå in i en trappuppgång, hon fick sätta sig ner på bänken som stod innanför dörren och jag fick gå runt och börja plinga på dörrarna. Den fjärde dörren jag ringde på, öppnades och där stod en yngre kille och undrade vad jag kunde vilja.
Jag förklarade tvärt vad som hänt och undrade om han hade något sött, drickbart hemma och han trollade genast fram ett stort glas juice och två Dumle kolor.
Hon fick i sig det rätt snabbt och blev pigg på bara några minuter. Jag vet inte vad vi tänkte, jag kollade aldrig vilken adress vi var inne på eller vad det stod för efternamn på dörren, för något borde han ju ha fått för sitt engagemang. Vi får säga tack, på det här sättet och jag hoppas att om han någon gång behöver hjälp, så kommer han att få det också, från oväntat håll. Fler såna människor behöver vi.
Efter middagen satt jag och skrev adresser till alla vi ska skicka tack kort till, och det blev inte bara tio eller tjugo stycken, nä, närmare fyrtio, och jag som knappt använder penna numer, kramp i handen hann jag få. Och sedan tog jag en 25 minuters promenad till Preem… den lite längre vägen, så därför kan man ju säga att jag fixat två promenader, en med dramatik och en utan, inte illa.
Jag önskar er alla en fin tisdag och ett litet ps, kanske, apropå att ha diabetes. Jag trodde att druvsocker var bra att ha på fickan och frågade mamma varför hon inte hade det. Då sa hon att diabetes sköterskan sagt att man måste ta så många innan dom gör verkan, så ett glas läsk, en Festis, juice eller saft, är det bästa, något sött drickbart, för det åker ut i kroppen rätt så omgående, så då vet ni det också.
Jag föreslog mamma att ta med såna där småäckligt söta chokladpraliner fyllda med likör, med risken att dom krossas i fickan och hon får gå runt och lukta alkohol… nä, det var ingen bra idé :)
 

Nämen nu kan det ju inte….

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre :) Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det :)
Jag önskar er alla en fin söndag!