Etikett: hosta

Var jag en av dom första?

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag fick över några passionsfrukter från lördagens efterrätt, så jag skrapade ner en sån i yoghurten igår..inte alls dumt. Kände mig lätt nyfiken över frukten, då jag aldrig köpt en förut, smakat, mja, kanske, jag kommer inte ihåg, men i alla fall.

Och hallå, passionsfrukten är full av nyttigheter, faktisk en av världens mest fiberrika saker du kan stoppa i munnen, och inte bara det…utan även mest proteinrik samt järnrik…jisses.

Namnet till trots, så är den egentligen ingen frukt utan ett bär. Då skalet innehåller en massa antioxidanter, men det går ju inte att äta, så ett hälsoföretag har tagit fram ett extrakt som testats på en liten grupp astmatiker med väldigt goda resultat, alla upplevde en skillnad både då det gällde andningen samt hostan.

Man ska däremot vara medveten om att det krävs rätt så många passionsfrukter för att uppnå alla dom här hälsosamma effekterna som bäret ger, jag har inte kunnat hitta nånstans att läsa, hur mycket vi snackar om. Jag menar, saker är ju relativa, för mig är 3-4 passionsfrukter/vecka, mycket, men…dom kanske snackar 10/dag, och då kan man ju fetglömma att man kommer upp i den mängden, bara för att man vill vara nyttig och hälsosam.

Snackade med en kollega igår och vi kom in på ämnet icebug, skor med piggar under, samt broddar och andra hittepåsaker, för att underlätta promenader då det är halkigt ute. Då fick jag en flaschback, hör bara…jag måste ju ha varit en av dom första som faktiskt hade ett par…typ…icebugs.

Jag jobbade, 1984,  på Butica Sport, beläget i nuvarande Filmstadens lokaler. Där fick dom in några gympaskor, kommer inte ihåg märket, dom var grå med lite högre skaft, samt…dubbar under. För alla som ville jogga under vinterhalvåret. jag köpte ett par, jag hade ju hund. även på den tiden, så jag ville gå säkert. Är det nån annan här som hade ett par?

Nu ska Winstone ut, jag väntar ju på samtal klockan tio…och då kan jag inte ha en hund som står och kniper ihop benen för han håller på att pinka på sig, nej, då måste all min fokus ligga på annat :D Ha det gott, allihop!

A sucking pipe, please!

Av , , Bli först att kommentera 11

Igår ringde alarmet 06.00, och jag kände mig dödstrött, hade kunnat somna om, inom sekunderna. Men det var bara att plåga sig upp och se glad ut.

2016-09-28 18.10.10

Jag och mamma åkte ut på Plantagen, jag köpte en blomma..fin sådan:

2016-10-01 07.33.46Och vi tog en lunchmacka på Victoria. Sen, vid 14 tiden, blev jag så där fruktansvärt trött igen, faktiskt såpass, att jag fick ställa mobilen att den skulle ringa inom 25 minuter, och jag fick lägga mig och stänga igen ögonen.

Vi gjorde en rätt så tidig kväll, jag slocknade nog ganska omgående, glad över att det skulle bjudas på en sovmorgon…nu på morgonen. Men dröm en dröm…

Winstone mådde inte så bra så jag fick stiga upp och torka golvet…gjorde det, och kröp ner i sängen igen, men kunde inte låta bli att kika på klockan, gissa vad den var?
06.00…PIP. Alltså det var kört, jag låg och dividerade, funderade, klurade, och 22 minuter senare ansåg jag mig vara så pigg att det inte var lönt att försöka somna om, utan jag steg upp och kokade kaffe. Tänker också, att vadå, jag kan ju lägga mig igen, mitt på dagen, om det skulle krisa :D

Åke sa igår att han tänkt hösta idag…gissar att det innebär att bord och stolar ska ställas undan, Nicco krattade barr, igår och det ska väl städas lite, ute. Såg nästan ut som om det skulle behövas krattas ut mot Rödäng också:

2016-09-29 12.42.17 2016-09-29 12.43.07Bussen ska sakta men säkert tömmas, för att sedan lastas med Camaro och köras undan för vintern. Det tror jag vi gör, nästa helg. Kan ju bli några fina dagar innan dess, så man får köra lite mer Camaro, bara för att man kan.

Avrundar med en liten story om språkförbistringar som kan uppstå, när man vill direkt-översätta från svenska till engelska. Det var svärämnet Anders, som berättade om hans kompis som var over there, och ville ha ett sugrör till sin dricka. Han kunde för sitt liv inte komma på vad det hette så han bad om ”a sucking pipe”, tror ni dom fattade? Hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

2016-09-30 09.52.02

Sött, salt eller starkt

Av , , Bli först att kommentera 13

Tänkte på smaker, och hur olika vi upplever dom, dessutom, hur många fler, det finns idag, kontra då man var 8-10 år.

Då var salt…salt, sött, var socker, sirap eller honung, starkt…tabascosås, beskt, kakao eller kanel. Ja urvalet var inte så stort.

Ibland lekte vi skafferileken. En fick blunda och vara testperson, den andra hällde upp olika saker i en tesked, så skulle den som blundade, gissa vad det var man fick i munnen. Och jag lovar, tabasco var nåt man ALLTID fick.

Jag och en killkompis, liftade till Tyskland, då jag var 16 år. Där var vi in på ett hak och beställde en bratwurst, jag ville ha senap, och hallå, den senapen, var inte att leka med. Jag som aldrig varit i utlandet förut, hade nog inte heller en tanke på att det skulle vara annorlunda.

Senap var väl senap…jo kyss mig. Det kom luft ur tårkanalerna, fruktansvärt stark senap, fy tusan. Idag, kanske man inte hade haft samma upplevelse, man vänjer sig, sakta men säkert, med andra smaker, dofter och utseenden.

Fisk, är nog dock något jag aldrig kommer att vänja mig med, tur att det finns, likasinnade. Jag berättade för Eva-Marie, att vi inte käkar fisk, här hemma, och det gör inte dom heller. Jag tänker dock att lite av min avsmak (förutom fisksmaken) kommer ifrån en grym upplevelse, som barn.

Lillebror Lars, var väl inte mer än 5-6 år, och fisk stod på lunchmenyn, säkert abborre eller sik. Han börjar plötsligt hosta och kraxa, han hade satt ett ben i halsen. Pappa, snabb som en vessla, bänder upp käken på honom, ser benet sitta tvärs över, just innan nerfarten till halsen.

Han tar en tång, och lyckas fiska upp det stora benet. Det var inte dom roligaste minuterna, och sedan dess, gillar jag inte heller att servera andra, fisk, usch, tänk om dom får ett ben med på köpet. Fisk var nåt som vi fick laga till, varje tisdag, då jag jobbade i köket på en förskola…inte alls roligt.

fish-bones-42430_960_720Fisk
Nu önskar jag er alla en fin söndag!

Det blev ändring…jag visste det!

Av , , 2 kommentarer 11

Och så fort jag skrev igår, att jag mådde oförskämt bra, så tänkte jag att då kommer det att bli ändring, och det blev det. Ont, ont, ont, men…inte outhärdligt. Min gissning är att jag gjorde lite för mycket, för att jag tyckte att det inte kändes.

Jag har alltid tvättat mitt hår framåtböjd, över badkarskanten och idag, i duschen, över golvbrunnen, det är inga problem, och det var det inte igår heller. Jag dristade mig till och med till att stå framåt bockad och plockade sommarens sista smultron ute på gården, det tog inte lång stund och jag kände ingenting.

Jag tog med Nicco till affären, vi handlade och hon fick bära, då vi kom hem stod Inge-Gerd och Jan A och väntade med en fin ”välkommenhemokryapådigbukett” som nu pryder sin plats i fönstret:

Untitled

Jag testade att följa med, på promenaden, men vände hemåt igen, efter 100 meter, det blev svettigt. Och nu gör det som sagt var ont, men jag tänker att det är översträngning av magmusklerna. Jag har även hostat ett antal gånger, oskönt!!! Och jag som gruvat över att nysa, och hade till och med en backup plan om jag skulle göra det, att kittla mig i gommen eller knåda näsan så det skulle gå över, men igår hann jag bara svära i huvudet då nysen kom, fast jag var smart och höll inte igen munnen och spände mig inte alls, så det var världens konstigaste nysning, seriöst, och den kände jag inte alls av :D

Nå, utöver det, så går allt planenligt, inga konstigheter. Jag sa igår att är det nåt, jag är sugen på, så är det ett revbensspjäll, inget annat. Godis går fetbort, bara tanken på det söta, gör mig lätt illamående, nä, men en hårdbrödmacka, hade suttit fint, får vänta en vecka till, innan det blir nåt sånt, men det går bra.

Här ser ni en som kan konsten att koppla bort och njuta i soffan, Eloise:

001 003

Själv låg jag vaken, i soffan mellan 00.30 till 03.00 i natt, inte så roligt. Sen gav jag upp, gick in i sovrummet igen, lade mig på sidan (vilket inte var så skönt) och somnade. Drömde att jag fick frågan om jag skulle till Åmsele och tävla, jag svarade att det kunde jag visst göra, bara jag fick slippa ha bilbältet på mig. Sen tänkte jag att det kändes lite halvjobbigt, att åka dit igen, med lastning och lossning, nå, det var ju bara en dröm :D

Hoppas på en bra söndag, för er alla!

20150919_120724 (1)

Dödsångest

Av , , 4 kommentarer 16

 

Vilken dag det blev igår, vi skulle ju ta färdtjänsten upp till ett ställe där chefen bokat en tid, klockan tio, hämtning skulle ske tolv. Kommer fram, vi blir avsläppta, vi går in och hon vi ska träffa är inte där, hon kommer strax, säger hennes kollega.
 
Efter tio minuter ringer kollegan upp hon vi ska träffa och chefen får prata med henne… hon har i sin bok, skrivit att mötet skulle vara den 21/2 och inte 21/1, och i chefens almanacka står det 21/1 klockan tio. Någon har skrivit fel, och vem det är får vi aldrig veta, det enda jag vet är att det inte är jag, eftersom det inte var jag som bokade tiden.
Och nu slänger sig Maria på telefonen och ringer och frågar allra ödmjukast om det finns chans att kunna få boka om färdtjänsten, och vilken tur vi har, det går och han kommer halv elva och hämtar oss så vi får åka tillbaka. Sådär ja, då hade vi varit ute och raggat med färdtjänst en timme utan att få något gjort, men vi satt ju inte i sjön, däremot hade vi varit strandsatta där om vi inte blivit hämtade eftersom det farit ett kullager på chefens stol så den drar du inte runt i onödan.
När jag kommer hem och tar in posten ser jag följande text, på reklamen:
Tänker givetvis att nu har dom verkligen stenkoll på sina kunder, hur fasen kan dom veta att jag är sjuk, krya på dig rabatt, tänkte ju jag att det stod, men när jag tittar dit igen och läser hela erbjudandet så står det något helt annat:
Sen var det bastu, efter middagen, och några rubriker för att vi vann 30:- lär det ju inte bli… men lugn… det kommer, jag är helt övertygad om det :)
Jag vaknade nu i natt av värsta hostattacken, kliver upp för att få åt mig andan och går in på toaletten. Håller upp armen mot munnen och den blir blodfärgad med en gång och jag tänker ju givetvis att nu är det kört för Maria, nu blöder lungorna sönder eller nåt sånt. Vid varje hostning kommer det nytt blod, tittar mig i spegeln och ser till min lättnad att det är näsan som blöder och inget annat. Men jag har aldrig i mitt liv, blött näsblod förut, så inte var det så konstigt att man hann fundera på döden innan man såg vad det var.
Jag jobbar idag, men sen ni, går jag på tre dagars ledighet och vem tackar nej till något sånt :)  Önskar er alla en fin tisdag!
 
 

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då :) Önskar er alla en fin lördag!

Försvaret ligger nere!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

 

Ja, så var man ledig igen men inte fick man göra vad man ville för det… jag och Nicco ska upp på röntgen, nu på morgonen, tio över sju, för att vara exakt. Nå, men viss vana har man ju numer med att stiga upp i ottan.
Jag är fortfarande inte frisk, det blev en långdragen historia, det här, med både ögoninflammation, ont i halsen, tät i näsan och rethosta. Jag har tyckt att det varit konstigt då ingen annan än jag blivit drabbad, men då har folk påpekat att i och med allt som händer runt omkring så kan immunförsvaret, ligga lågt, just nu… vilka töntar va… försvaret som sysselsätter sig med att försöka ge en skydd, men då man kanske behöver det mest, så lägger dom ner sina vapen.
Igår hade jag besök av Anneli från jobbet, hon hade lite strötid innan jobbet. Vi surrade på och drack kaffe, eller vi, det kanske mest var jag som surrade :)
Och igår kväll ställde vi i ordning i lokalen, där vi ska ha middagen ikväll, 30 personer ska vi klämma in där, och det såg tight ut, ett tag, speciellt då vi ville ha ett enda lång bord så ingen skulle behöva sitta med ryggen mot någon annan. Men det gick, med lite trixande.
Kvart över fyra, idag, landar familjen Hällsten-Söderberg och då bär det av, direkt upp till lokalen. Det hjälps ju inte, trots anledningen till varför vi nu träffas allihop så ska det bli roligt att se allihop. Nä, nu har jag inte tid att sitta här längre, måste göra mig i ordning för avresa. Önskar er alla en fin dag!

Något att grunna på, verkligen.

Av , , 6 kommentarer 10

 

God morgon, allihop, hoppas nattsömnen varit god för er, så åtminstone någon haft en bra natt. Själv har jag legat och hostat till två och sedan sovit oroligt till larmet ringde 20 över 5, och jag har så ont i ryggen av allt evigt hostande så jag kan knappt röra mig framåt, så det ser ut att bli en rolig dag på jobbet (och här skulle det ha varit ett bakåtvänt frågetecken, ni vet, det där om ironi).
 
Det lutar kraftigt åt att kontakta vårdcentral och förhoppningsvis få några tabletter utskrivna, både mot hostan och nu mot ryggplågan. Vad kan man annars göra?
 
Jag läste nåt intressant i transporttidningen, där Håkan Salwén säger att belöningar och bonusar dödar arbetslusten. Får man pengar för att göra ett bättre jobb så blir belöningen den enda drivkraften och själva lärandet på vägen, ointressant.
 
Och detta gäller då även barn som får belöningar eller till och med beröm. Forskningen visar bland annat att dagisbarn som får beröm för sina teckningar är mindre motiverade att fortsätta rita än dom barn som inte får det. Och barn som belönas för att dom hjälper till blir också mindre hjälpsamma i fortsättningen, än barn som inte får något.
 
Knepig sits det där, för som förälder vill man ju gärna ge beröm, vad säger man annars till sitt barn som suttit och målat en ”fin” teckning och vill ha din åsikt? Eller hur kan man på andra sätt än belöningar, motivera barn att göra saker som är mindre roliga? Nu menar jag inte att dom inte ska kunna hålla efter i sina egna rum eller hjälpa till hemma utan att få något, men är det ändå inte oftast så att man erbjuder något istället?
 
Inte nödvändigtvis pengar, men det där… om du nu fixar det där så kan vi göra detta sedan, eller när du gjort dina läxor så får du vara med dina kompisar. Blir inte det också en typ av belöning? Ja, jag vet inte, men jag kan också förstå vad han menar, samtidigt som jag tycker att livet genast skulle kännas lite torftigare utan komplimanger, heja på rop, belöningar och annat att sträva efter, fast man kanske måste ändra sina upplägg något, för att det ska funka bättre. Något att fundera på, tror jag, får återkomma om jag kommer på ett bra sätt att hantera detta.
 
Hoppas på en toppen fredag för er alla!