Etikett: vår

Tankar och drömmar, fantasier och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 13

Fotade nere i lekparken på Västerslätt igår. Och kolla, pilträden ser ut att ha lite färg på gång uppe på topparna

Med solen som sken så blev det varmt och gott ute på vår bro. Vi satt där nån timme under förmiddagen och njöt. 2 svanar seglade förbi, det är verkligen nu det händer. Våren sätter fart på riktigt

Sivert och Ewa kommer hit och grillar med oss i eftermiddag. Man får ju passa på medan det inte är något nedfall från himlen. Ska komma på vad jag och Åke ska ha, hm. Entrecote var längesen, kanske köper det, och sedan gör jag nån potatisbakelse av nåt slag. Ska filura på den.

Mats Alfredsson delade en gammal bild på Camaron igår. Snyggt fotat, precis som vanligt 🤩👌

Vi tror att det var från nån sväng till Rödåsel. Osäker på året dock. Ännu en påminnelse om vad som snart kommer att synas på vägarna. Visste ni det, det blir ny plats för Gammlia träffarna i sommar. Det kommer att ske på grusplanen där gamla badhuset låg, en gång i tiden.

Bra att dom hittat ett alternativ, även fast många tycker att det är surt då det är just grusplan. Smutsigt och dammigt, men precis som många andra tycker med, bättre än ingenstans alls.

Själv kan jag tycka att Kommunen borde kunna hjälpa till med detta. Dessa träffar drar folk och inte enbart Umebor. Det har spridit sig runt Sverige och träffarna hjälper till att sätta Umeå på kartan på ett positivt sätt. Finns ju en uppsjö av grejer man skulle kunnat ordna runt dessa träffar. Försäljning av fika/mat, för att ta ett exempel. Som vanligt är det bara fantasin som stoppar, men sen ska man också ha nån som drar lasset…

Tänk om dom värvade in ungdomarna till det. Vilket win win det kunde bli. Dels att få lägga ett ansvar på ungdomar, som dom förtjänar men sällan får. Att dom får känna sig delaktiga i något många av dom gillar (bilar) och lever för. Och att faktiskt få chansen att lyckas stort. DO IT!! Vilken reklam skulle inte det ge till Umeå Kommun. Här tänker vi både stort och brett på alla våra invånare och alla som vill, får vara med.

Detta skrev jag i min klokbok för precis 4 år sedan. Och det är väl precis så. Drömmar må vi alla få ha, och inte bara det. Drömmar kan också gå i uppfyllelse.

Jag avrundar med en sann story jag la ut i bloggen för nåt år sedan. Jag tyckte den var så rolig, men jag vet också att min humor är inte alltid som alla andras, *fniss*

”Hittade ett inlägg, skrivet av en Patrik Madsen. Och med hans tillåtelse delat jag den med er. Håll i er, hahaa…

”Tänkte jag dristar mig att bragga lite över min dumhet.

För många år sedan såg jag en National Geographic dokumentär från Turkiet, den handlade om en traditionell frisör, en riktig Barberare.

Efter avslutad klippning och rakning brände man bort öron och näshår med en typ ”Alladinlampa”, en levande låga.

Bra ide tänkte jag och greppade tag i en gaständare modell lång.

Ställde mig framför badrumsspegeln, tände gaständaren men den slocknade då jag förde den mot näsborren.

Det blev en stunds meckande, klickande – ingen låga och många pys och svordomar.

Plötsligt! POFF! Draken Puff ungefär! Ljudet av en gasfylld drickflaska där gasen brinner ut med ett visslande ljud. En veritabel svetslåga ur en näsborren!

Jag hade fyllt hela näsan med gas och jävlar vad röd jag var om näsborrarna, ont som bara den.

Men, upsida, i den ena näsborren var det väldigt rent från näshår!” slutcitat

Ha en underbar fredag, allihop!

Finns det nån som har det värst, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 11

Gjorde en sväng förbi jobb kontoret igår. Träffade Ina på Ullas där vi kaffedejtade och pratade om sommaren som är på G och vad som händer då. Ofta har man planer hit och dit, och då man sedan sitter där, efter semesterns slut så vet man inte varför man inte hann göra allt man skulle ha gjort. Kan bero på just det där att tiden går fort, då man har roligt.

 

Hade ett samtal igår med en som inte känner att hon ligger på topp. Hon har det inte lätt och det sker förändringar med hälsan och det syns mer markant idag, än det gjort tidigare. Hon känner att hon inte klarar sig själv längre. Nu är det till gränsen att hon går in i en depression.

Hon berättade att hon inte kan sluta tänka på detta och hur det ska bli framgent. Vad säger man en sån gång? Vad kan jag, rimligtvis säga som skulle kunna vara nån typ av tröst? Det är jättesvårt! Men jag sa dels det, det där att jag inte vet, samtidigt som jag fortsatte med, att hennes tankar, inte heller hjälper henne. Utan snarare gör att det känns värre.

Ibland ska man nog ta det dag för dag. Även om man vet vad som komma skall. Här blir det just det där att man aldrig ska ta ut något i förskott. För vet ingen annan, något som kan hjälpa, så vet inte heller någon annan, vad som står och händer och väntar bakom nästa dörr. Man ska ju aldrig ge upp, hur tufft det än må kännas och vara.

Den enda trösten jag har, sa jag, är att just du, gjort precis allt du kunnat för att göra så det så bra som möjligt. Du har tagit hand om dig själv, du har sett efter din hälsa, och trots allt det, så kom det här. Men det innebär även att du inte hade kunnat göra något annorlunda, du fick inga val. Så på det sättet kan man inte heller ångra något, eller slå sig själv för allt man lät bli att göra.

Nå, jag och Åke pratade om det här då vi satt och åt middag. Jag avrundade med dom ord jag sagt så många gånger förut, åt en annan person som jag var väldigt nära. ”Hur eländigt man än må ha det, så tänk på den stackaren som har det värst i hela världen! Ja, svarade den här personen, tänk på han, stackarn.”  Och sen skrattade vi alltid. För vem i hela världen, kan ha det värst?

När jag sa det till Åke igår så nämnde jag en person, som enligt jag, må vara en som haft det värsta livet. Mannen som levde 72 år i en järnlunga. Åke hade aldrig hört talas om honom så jag googlade fram en bild

 

”Han var bara sex år gammal när han drabbades av polio och placerades i en så kallad järnlunga – en cylinderformad maskin som omsluter personen som behandlas och som genom tryckförändringar hjälper denne att andas.

Järnlungor användes för att hjälpa personer som förlamats av polio att andas och är nu ersatt med respirator. Paul Alexander var en av de sista människorna i världen som behandlades i en järnlunga.

Sommaren 1952 drabbades han av polio och vaknade upp i en järnlunga – vilket skulle bli den plats där han spenderades majoriteten av sitt liv, rapporterar Sky news.

Efter att Paul Alexander lärde sig att andas på egen hand kunde han lämna järnlungan några timmar åt gången och han lät inte förlamningen och järnlungan hindra honom från att leva.

I maj 2020 skrev The Guardian ett reportage om Paul Alexander. De beskrev då hur han under sitt liv hade gått på college och universitet, flugit flygplan, gått på strippklubb, blivit kär, sett havet och varit i kyrkan. Mot alla odds både utbildade han sig till jurist och blev författare.

 – Jag visste att om jag skulle göra något med mitt liv, så måste det vara en mental sak. Jag skulle inte bli en basketspelare, sa han till The Guardian i samband med reportaget.

De sista åren tvingades han återigen leva i järnlungan dygnet runt och led av flera hälsoproblem. Bland annat hade han återkommande luftvägsinfektioner och kroniska smärtor i benen. Han avled den 11 mars 2024, 78 år gammal.”

Då jag nu googlade, så fann jag också att han dött, i år. Sorgligt på sitt sätt. Men det som förbryllar mest, är att han inte tyckte att han hade ett dåligt liv. Trots att han var bunden att tillbringa största delen av sitt liv, i denna järnlunga. Jag slås av att ingen kan ju mäta sig med någon annan. Det som betyder allt för dig, behöver inte vara värt något i nån annans ögon.

Tilläggas kan också, att om man inte vet av nåt annat liv, så vad ska man då sakna? Man kan dock alltid sakna det man haft och saknaden blir än värre, om man vet att det aldrig kommer att komma tillbaka. Fast återigen, det behöver inte betyda att du aldrig kommer att få något nytt, som kanske gör en förbättring framåt. Saker och ting är i konstant förändring, livet likaså.

Mary delade en bild igår, som jag tycker kan passa in här, tänkvärda ord, för oss alla.

Träffade på en kelsjuk Sambo igår kväll. Han är inte lätt att fota, kan jag tala om, haha.

Då jag gick hem, strax innan 21, så var det vårkänslor då man tittade på en himmel som fortfarande var ljus åt ena hållet. Kändes underbart och lite magiskt, så där

Nu ska Mr W ut på promenad. Sen ska jag fixa en fläskpannkaka, hoppas på att kunna sitta ute i solen en stund, och sedan jobb i eftermiddag. Ser ut att blåsa ute så jag vet inte hur pass skönt det är. Men det brukar ju bli varmare, mitt på hållet, och hittar man lä, så blir det säkert najs. Ha en fin torsdag, allihop!

Ett av det svåraste fynden hittills, eller?

Helt otroligt att vi idag, är inne på sista dagen på vår 4 veckors, egenpåhittade, fastemånad. Har vi lärt oss nåt, månntro, eller fått en annan känsla över nån av förändringarna? Mjo, men faktiskt.

Jag tänker fortsätta precis som jag gjort hittills, med enda skillnaden att då det gäller alkohol, så är jag ingen absolutist, men dricka kan jag göra då det är trevligheter med inbjudningar eller att man är bortbjuden.

Ska klura på ifall semester är helt undantagen regeln, vem vet… semester innebär ju en del nytt folk man hänger med, så det kanske inte är så konstigt. Nåja, träningen stoppar inte för att veckorna är slut, inte heller mitt godis stopp. Det kan jag klara mig utan. Kan hända att jag får unna mig, även här, då det är fest.

Ojoj, nu börjar det låta som om vi ska ha fest här varje helg, hahaa…

Nämen det har gått över förväntan och det är inte alls dumt att kanske göra förändringar ibland. Det mår man gott av!

Städade upp på vår bro igår. Det kändes att vara läge för det. Blir mycket damm den här årstiden. Och det är väl dags att städa bort vinter vår, för det som komma skall.

Ny hyresgäst installerad. Han gillar stuket vi har däruppe. Det var ju kul, haha. Det finns alltså fler än jag som tycker om vår lilla 2:a på övervåningen. Drömmen hade varit att få lägga in ett röd/gråmelerared vinylmatta i köket. Sen måste toalett fönstret fräschas upp med allt vad det innebär.

Har varit ute med Winstone på promenad. Det blev en 40 minuters sväng i omgivningarna. Inte alls så tokigt väder även om himlen inte är klarblå. Så jag tänker att jag kommer att sätta mig ute en stund. Ramlade över något som kan vara ett av det svåraste i ämnet, dagens upphittade, eller vad tycker ni?

Önskar er alla en fin söndag, och har ni lite att göra kan in kolla in den här bilden och försöka sätta fokus på den svarta pricken…lycka till 😁

Trist, kan många tycka men…

Av , , 4 kommentarer 10

Fick ner blombuskarna i förrgår. Ser väl ok ut, men förhoppningsvis ännu bättre, då dom vuxit till sig och täcker mer.

Hittade några lökar i jorden, där jag grävde och blandade med ny jord. Det är garanterat tulpanlökar som min svärmor Elsie satt, för längesedan. Jag tog rätt på dom jag hittade och satte ner dom i kanten, så klarade dom sig, lär jag se det, till nästa sommar.


När man tittar ut genom fönstret idag, inser man att det är dags att tvätta dom…igen. Eftersom man tyckte att man gjorde det för nån månad sedan så får man en riktig käftsmäll, då man inser att sommaren gick lite fortare än man trott. Det måste vara 3 månader sedan man gjorde fint, inför sommaren.

Trist, kan många tycka men hallå, vi är snart där, igen. Men dessförinnan ska vi njuta av höststormar och glädjas åt att vi kan sitta inne och dricka kaffe, göra det man inte vill göra då solen lyser, som att röja, planera, fixa och dona.

Första snön som knastrar under skorna, förarga oss över snöskottningen, men ändå gilla läget, för vi bor ju där vi bor, eller hur.

Sen börjar det igen, det där takdroppet, solen som börjar tina upp våra småkyliga själar och verkligen sätta fart på allt som ska komma fram och ge färg åt vardagen.

Nä, säga vad man vill om våra årstider. Även om dom verkat minska från 4 till 3 konstiga sådana, så har alla sina guldkorn. Det hjälps inte.

Men än kan vi få fina, dagar att vara ute på, idag ser det ut att kunna bli en sån. Och sen hoppas jag att vädret är med oss, om 2 veckor, då vi åker till Åmsele och tävlar i Umeå Open med Camaron, förstås.


Igår var min sista dag på min semester och idag ska jag jobba. Känns riktigt bra att få komma in i rutinerna igen. Här har det inte funnits så mycket planering, tycker jag. Gissar att jobbet sitter i ryggraden och efter en första eftermiddag, så känns det precis som vanligt, igen.

Apropå, som vanligt. I denna rättssal, verkar det vara nalta annorlunda. Hahaa, vilka människor domarna får möta. Kul att få skratta trots ett rätt så allvarsamt yrkesval.

På måndag ska vi gå och förtidsrösta. Det kan man göra på Nolia. Tur att jag får gå dit med Nicco, jag är glad att jag hittar stora ingången, haha. Valet ja, inte tvärsäker sak, men… jag har bestämt mig, och ja, jag kommer att taktikrösta, Vilket innebär att jag lägger min röst på ett parti som har en chans att knäppa SD på näsan. Jag tänker INTE kasta bort rösten på nåt som inte kommer att hända.

Ha en fin fredag, allihop!

Nu är det hjultider igen 😁

Det blev i alla fall en sockerkaka igår, Åke dagen till ära.


Vi stökade också en del ute på gården och nu är det den där årstiden igen, hjultid, heter det va. Åtminstone på vår gård, haha..


Det blommar lite, bakom knuten.


Pilträdet är på G.


Börjar kännas som våren kommit igång och nu väntar vi på försommaren och allt vad den kan innebära. Ta bara Nailheads fina initiativ, att återuppta tradition med en körning upp till Rödåsel och Rödå Antik på Kristi Himmelsfärdsdag den 26:e Maj.

Vi får se hur det ser ut för vår del. Om Camaron är med motor igen och alla delar kommit på plats. Även detta är hög intressant.


VÅRTRÄFFEN Streetrace på Flyplatsen 4 juni kl 19.00! Årets extrajippo är en efterlängtad testkväll för dig och din bil, alla bilar är välkomna att prova då vi kör 201m och man blir inlottad till start i ett kösystem. Vinner du går du vidare! Enkelt! 😃

🏁 Tre klasser 🏁

✅ Street, maxbredd 275 på däck.

✅ Outlaw, över 275, gatslicks, raceslicks.

✅ Elbilar

🚦 Ingen anmälan, drop in från 18.00.

Men meddela gärna om du tänker köra!

Låter onekligen som något jag skulle vilja göra. Och här hänger det även på om viljan är tillräckligt stark hos Åke, för vi skulle behöva vår buss också. Alternativt hyra en biltrailersläp, hm 🤔

Det är mycket nu… såpass att jag rörde ihop min middag igår med något annat. KATASTROF!!


Fast ok, jag överlevde, det finns värre saker, och jag hade ju kunnat haft en matlåda med enbart ris, eller absolut ingenting i.

Ha en fin måndag, allihop!

Vad hängde där, på väggen 👀

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu har vi äntligen en ny källardörr, wohoo!! Johan tillbringade lite timmar där igår, med Åke, och nu är det bara trälisten som ska sitta runt om, som är kvar att göra. Den gamla dörren ger jag inte ett öre för. På vintrarna har vi satt för frigolit för att hålla kylan ute, hur kul är det, på en skala.

Jag och Sally gick på prommis med Winstone.

Noterade att rönnen, vid bron mot Rödäng, nu ser ut att lida mot sitt slut. Bävern håller på även där.


Det årliga hoppet från Ufot, utfördes med största noggrannhet, av Sally förstås, vem annars..


Och lite spring…

Vi var på gravarna igår. Åkte precis då mörkret började lägga sig så vi skulle få uppleva ljusen som alla tänt upp.


Men det var kallt som sjutton, så vi bestämde oss för att åka hem, käka middag och ge oss ut igen, men denna gång, med tjockare vantar och Sally med mössa på huvudet. Vi började på gamla kyrkogården. Där Åke har gravrätten på denna sten. Den sista som begravdes här är hans farmor Thyra. Ska göra fint där till vår/sommaren.

Sedan parkerade vi nere på kajen och gick upp till centrum, och fotade lite mer.


Emmas utställning..


Och puman förstås.


Tillbaka ner igen..

Sivert och hans fru Ewa, firade 40 år ihop, igår. Han la ut en bild på Ewa, tagen vid den tiden. Jag noterade nåt på väggen…


Min Monchichi…haha, och det värsta av allt, den lever än idag, fast kulan som ska sitta på svansen, har lossnat, men den ligger i kökslådan.
Hur kan den ens vara kvar, varför har jag inte kastat bort den i flytt, hit och dit, och hur kunde jag veta vart den låg.


Nu ska frukost intagas, vid 9 snåret blir det tur ut på flyget med Sally. Att en vecka kan gå så fort…otroligt. Ha en fin söndag, allihop!

Jag är positiv… 😄 På fler än 1 sätt 😳

Av , , 2 kommentarer 18

Järlåsa, för 7 år sedan, och Sally hade tagit en tupplur i hennes hammock som hon fick av oss sommaren innan.


Ingen snö där då, och ingen snö där idag heller. Men det ligger ju en bra bit söderut, så inte så förvånande, kanske.

Nu ska ni få höra nåt som förvånade mig…mucho.


Jag har, redan för flera månader sedan funderat över varför man inte kollar om man har antikroppar. Anledningen från mitt håll, var då, om nu ens brukare skulle få Covid, så visste man i alla fall vem som skulle kunna gå, någorlunda säker och jobba.

Men, så har det vänt och jag har tänkt att det spelar ju ingen roll om du är tillfälligt immun. Man smittar ju fortfarande. Så har man dom hemma som är i riskgrupp, så är ju risken större, att man drar hem det till dom.

Sen vände det igen… för som det verkar så kan man ju ha haft det utan att veta om det. Och om man haft det ska man kanske inte, vaccinera sig, det första man gör, beroende på vilket vaccin man få. Fotnot, egen teori…


Så jag beställde ett test. Tvekade ändå nån extra dag, skulle jag göra detta, och varför? Eftersom jag nu redan hade det hemma, så kändes det än mer dumt, att inte sticka sig själv i fingret och göra testen, så jag föll till föga och i did it!

2 dagar senare fick jag provsvaret.

Jag är positiv, jag har med andra ord, haft Covid och jag har antikroppar. Jag blev i chock, på riktigt!

Jag känner ingen som jag jobbat med eller min familj, som haft det. Inte jag heller, om ni hade frågat. Jag har inte haft ont i nån hals, feber, eller hosta. Huvudvärk eller kroppslig värk.
Nu har det googlats, och frågats och funderats. Fick höra att man kan vara en asymtomatisk variant. Nåt som egentligen barn och ungdomar, har och det är därför dom inte blir så sjuka av denna Corona.

Dom som är asymtomatisk, smittar inte heller lika mycket, men kan ju absolut göra det ändå.

Nu vill jag dock höja ett varningens finger. För detta provsvar, gav inte mig nåt svar, egentligen. Jag har haft det men NÄR, och hur länge har jag antikroppar…svar: VET EJ. Och NEJ, jag måste ändå fortsätta precis som innan, vara noggrann, hålla avstånd, blablabla.

Och gör inte som vissa, som tror sig kunna sätta sig över andra för att dom egentligen inte tror att Corona existerar.

Så, testet är egentligen bortkastat, förutom möjligtvis en hint om att jag kanske, och nu är kanske understruket, inte blir så sjuk om jag åker på det en gång till.
Men ingen tycks ju veta nåt, så det ska jag absolut ha osagt. Det finns ju uppenbarligen varianter på Coronan också.

Och varför skrev jag nu om detta. Jo, för att det finns inga genvägar, jag är tjoffe idag, men kanske inte imorgon. Man kan få det igen, man kan fortfarande vara smittbärare, och jag hade kunnat spara dessa pengar och gjort nåt annat för dom.

Det var bara min nyfikenhet som drev mig. Och sedan tycker jag att det är roligt, att jag sagt, för flera månader sedan…”tänk om jag faktiskt redan varit sjuk, utan att veta det, tänk om jag är immun”. Och tänk, så var det också, fast…NÄR, VAR OCH HUR???

Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar, fast nu har jag frågat och fått svar men inte på hur en fortsättning kommer att te sig.

Gjorde som jag tänkt igår, och Winstone fick sig en dusch. Det innebär i sin tur att jag vill ha han vit, lite längre än efter en första promenad. Så han var rustad, om än, lätt motvilligt.

Västerslätt, over and out! Hoppas på en fin måndag för er alla!

Ljust ☀️ eller mörkt 🌚

Ser du vad ljust det är ute nu, säger Åke vid middagen i lördags. Mm, sa jag, men hade det nu varit oktober, hade du sagt, titta vilket mörker. Haha, visst är man lustig.

Likadant med kläderna, eller så är vi bara et tjurigt folkslag. Har man tagit fram tunnare kläder för att det råkade vara väldigt varmt i solen en dag, så lär man knappast bylta på sig igen. Let i be spring, for real!

Hade broddar på mig under morgonpromenaden. Det är väldigt halkigt på sina ställen och på andra, är asfalten framme. Åh vad jag längtar efter det. Så man kan gå lite fortare och man får mera alternativa promenadstråk.

Knäppte en bild, igen…vid Tvärån, skickade in den till väderbilden.


Fast dom lär ju vara överösta med bilder, så chansen att komma med, är nog minimal. Fast precis som med lotter. Köper man aldrig någon, kan man inte heller vinna.

La ut den här bilden i nostalgigruppen igår. Den fick verkligen respons.


Ja vem kommer inte ihåg filmstjärnorna. Jag har en bunt äldre, nere i källaren. Inlagda i plastfickor. Fick tips om att sätta in dom i en större ram. Mja, varför inte, synd att dom bara ska ligga och skräpa.

En del av dom kommer från min mamma. Det finns en vedbod, uppe i stugan, och den fanns där, redan då dom flyttade dit, nån gång i början på 60-talet. Min mormor hade en stor gammal byrå därute.

Och jag stod väl därinne och drog i lådorna, och gissa känslan då jag hittade bilderna. Wow, det var som att öppna en skattkista. Jag fick ta dom, och lycklig var jag.

Åke försökte sig på snöslungan igår, där jag höll på gräva, men det gick inte. Liten plats och den ville bara köra fast. Jag tog lite med spaden istället, men det lär ta ett tag ändå. Det är tungt.

Inte bakade han nån tårta, men jag gjorde en jordgubbspaj, och den var inte dum, minsann. Det fick bli det goda till kvällskaffet.

Ha en underbar måndag, allihop!

Lätt kränkta eller 🖕

Av , , Bli först att kommentera 11

Det finns då verkligen allt möjligt. Nu är jag nästan, så långt från en vindrickare, som man kan bli, men den här, haha…

Jag hade definitivt haft den i hyllan om jag varit lagd åt det hållet.

Och med det sagt, så ser man hur du…knepig man kan vara. Att man köper nåt för en etikett, och inte så mycket för innehållet. Jag hade ju köpt den oprovad, bara för att.

Nå, nu slipper jag ju det, så jag kan inte vara helt tappad bakom en vagn.

Det är rätt så stor skillnad på ordet var, som i, var ligger Umeå på världskartan. Och ordet vad, som i, vad gjorde du igår.

Jo, igår hade jag på frågeprogrammet, Alla mot alla Fredrik och Filip. Där kom frågan upp, om man sjunger blinka lilla stjärna, hur jag undrar VAD du är, eller hur jag undrar VAR du är.
Jag kan med sanning säga att jag sjungit fel, i 53 år. Men kan kanske inte skryta över att jag sjunger den dagligen dags, inte ens en gång per år, men ändå.

Själv har jag då tydligen undrat vart tusan den där stjärnan tagit vägen, alltså vars nagerst. När man egentligen skulle ha ifrågasatt, om det verkligen VAR en stjärna….jisses.

Sen hamnade jag i nåt inlägg där någon frågar efter vad Lady Gaga verkligen sjunger i Poker face. Nån googlar och kollar texten, och ja, eller nä,det där har jag inte heller uppfattat.
Po-po-po-poker face, fu-fu-fuck her face… Poker face är jag med på, men inte fuck her face.

Texten finns översatt till svenska, fast lite kul att dom översatt hela texten förutom. just fuck her face…why, visste dom inte vad det betydde, eller?

Med den skivan var hon nominerad till nio priser. Det var annat än vad jag blev, den gången jag använde ordet fuck. Då fick jag sitta med rektorn och förklara vad det betydde, Bräntbergsskolan blev utan skoltröjor det året och en massa arga föräldrar ringde till rektorn. Jojo!

Sedan läste jag för nån dag sedan, ett gäng som skrev att det var så mycket bättre förr. Folk var inte så lätt kränkta över naket och sex. Ehhh, ok, inte? Fast dom visste förstås inte att jag fick träffa rektorn…för en stackars teckning 🥶

Jag tycks ju ana en viss skillnad, på vart allt dragit iväg. Eller missuppfattar jag något i fuck her face 🖕🥴

Nåja, det var bara en reflektion, jag gjorde. Jag är inte så brydd, längre, över att mitt förslag till tryck på skoltröjan, som faktiskt vann, inte fick tryckas upp. Jag är mer fundersam på vart teckningen tog vägen, jag fick inte ens igen den.

Önskar er alla en fin torsdag!

Nästan…bra!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag drömde att jag kom på världen coolaste ord, men jag kommer inte ihåg det nu. Fast jag vet att det var ett ord som ska beskriva en uttröttad militär som hänger i en bagagelucka. Ja, ni hör ju själv, vart får man allt ifrån, jisses, ibland kanske det inte är så konstigt att man har grus i ögonen då man vaknar 😀


Apropå ord, så finns det ju ett nyord (nytt från 2017), som är killgissa. Att killgissa är det då man påstår att någonting är på ett visst sätt, som om att man vet vad man pratar om – trots att man egentligen inte har en aning utan bara gissar.

Så skickade Nicco den här bilden i förrgår, hahaa…


Ja, utan att hänga ut nån, så vill jag ändå säga att jag kan känna igen det där, på nåt sätt, lite beroende på vad det handlar om 🙂

Vilket väder vi haft, hagel, sol, blåst, minusgrader, kan det vara att april sjunger på sista versen, men ändå vill visa att det man säger om aprilvädret, är nåt man kan lita på. Tog den här bilden vid Tvärån igår, och den kändes nästan mer som en höstbild än vårbild:


Åkes jobb med Volvon går framåt, men som vanligt är det små saker som jäklats, nån skruv som måste borras bort, verktyg som måste lånas, rappel med än det ena och än det andra. Men igår kväll började han i alla fall se ett ljus i tunneln.

Själv gör jag ett sista arbetspass för den här veckan och sedan ska jag vara ledig i dagarna 4, underbart, fast jag vet…underbart är kort 🙂 Tjopp tjopp brukar det låta, men, jag ska inte tänka så nu, utan ta en dag i taget, istället.

Önskar er alla en fin onsdag!

Maria Lundmark Hällsten