Huvudet på spiken eller inte? En paneldiskussion.

Vad är det egentligen för skillnad på mäns och kvinnors hjärnor?
Försökte spinka lite i Robbans öra vid öronspolningen men det såg oroväckande tomt ut därinne vad jag kunde se.

Dagens rubrik är föranledd av vår senaste diskussion – hur man håller en hammare eller inte. Jag tog mej för att färdigställa panelskivornas uppspikning och målning kring matplatsen i stugans köksdel. Glad i hågen, beväpnad med skivor, dyckert och en bautahammare satte jag igång uppflugen på en ranglig högstol. Inspektören själv uppenbarade sej som från tomma intet genast när han hörde mitt första hammarslag.

Har ni kvinnor lagt märke till att detta är det överlägset säkraste sättet att dra till sej mannens uppmärksamhet? Han må var hur djupt försjunken i Tipsextra, Blocket, eller REM-sömn som helst, men vid ljudet av en drillande borrmaskin eller knackande hammare hållen av små ljuva kvinnohänder, kommer han med sjumilakliv och något skräckslaget glasartat i blicken. Min kvasiintellektuella analys lutar mot att han upplever sig hotad på sitt territorium eller nåt ditåt.

Men si …..vi äro smartare än så, och det är väl inte för intet som vi utvecklat konsten att tejpa/knyta/häftstifta/häftmassa upp en gardinstång till fulländning. Till nöds kan man även få användning för ett klibbigt tuggummi. De små ljudlösa vapnen i hushållet används med fördel just för att få arbetsro. En rebell i sammanhanget är förstås ’the wild horse’ häftpistolen, vars ljud man enkelt kan maskera med en strategiskt förlagd hostning.
Jag menar – hur skulle vi annars få saker gjorda?

Nåväl – dagens lektion i optimal hammarhållning utvecklades till en intressant historia.
I vanlig ordning krympte jag sisåsdär en halvmeter och blev åter ca 5 år (en fördel om man tänker kasta sej på golvet och skrikande protestera) Magistern själv – som med sina husbyggarmeriter troligen har helt rätt i vad han säjer, växer en dryg halvmeter och tappar som genom ett trollslag de eventuella pedagogiska poäng han har, för att förvandlas till en odräglig översittare/besserwisser för en stund.
(Ännu ett perfekt uppslag till en ny tv-såpa) ’Husbonde försöker instruera husmoder’

Jag är helt kass på att ta instruktioner – just ifrån honom! Är det en typisk kvinnlig egenskap eller är jag ovanligt rabiat?

Analys: Det smärtar så oerhört att tillägna sej en insikt om att man inte redan hade den bästa tekniken/lösningen – men att HAN har den. Nåväl – jag väntar med att smygträna tills han återgått till bergsprängning här utanför. Snyggt blir det iallafall.