Den leda korven är likadan idag…

Städar bland mina fotomappar i datorn. Har hittat ett par bilder ifrån när jag själv var en liten tussegumma. Det finns inte så många kort ifrån min barndom och därför har dessa ett alldeles speciellt värde för mej. Jag försöker minnas med hjälp av dom. Själv har man ju tagit kilovis med kort på ungarna, och jag märker hur dessa bilder ofta hjälper dom att minnas sina jular, somrar, luciatåg men även helt vanliga tisdagar ibland.

Tänk att man en gång har varit en sådan här liten sötnos, med små rosiga mjuka fötter och en bedårande liten röst. Svårt att tro när jag idag betraktar mina hårdhudade skovelblad och hör mej själv säja ’Godmorgon’ med sprucken stämma. Inte undra på att de fem storasyskonen tyckte att man var gullig, men säkert även övermåttan odräglig – i varje fall om jag ska analysera deras mystiska smeknamn på mej. ’Garost`n’ eller ’Den leda korven’.

Inget pluttinuttegull där inte, men jag lärde mej säkert snabbt att utnyttja sladdbarnets previlegier. I ett brev till mormor som någon av systrarna skrev i början av 60-talet kan man läsa det kryptiska: Den leda korven är likadan idag…….

Tänk om det hade funnits bara en liiiiiten videosnutt så man fått se och höra sej själv både med ljud och rörelse. Det hade varit kul. Jag antar att min sena ankomst i familjen både förvånade och rörde till ett och annat i deras redan etablerade rolluppsättning. Ett litet otippat jesusbarn helt enkelt, eller möjligen ett resultat av att mina föräldras underkläder kom i samspråk i tvättmaskinen. Allt annat förnekar min mor bestämt!