En karl i min

Efter veckor av bredvidåkande med R där jag kämpat för att få en syl i vädret när GPS-tanten hämtat andan, var det med en yster känsla av frihet och härskande över luftrummet i bilkupén som jag tog plats bakom ratten i nya GPS-fria kärran.

Lugna favoriter i bilradion, motorns nöjda spinnande och en maklig trafiktakt. Livet på en pinne helt enkelt. Ingen som såg som sin livsuppgift att lyssna på motorvarv, växlingsfrekvens eller som stint sneglade på min vänsterfot för att eventuellt lyckas "sätta dit mej" i ett allt för flitigt användande av kopplingen. Jag njöt i fulla drag över min nya frihet och känslan av att vara oberoende – när som ur tomma intet etern plötsligt klövs av en kararöst som på engelska upplyser om att "sidoljus ej fungerar" samt att det är "dags att fylla på spolarvätska!!!

Ett kontrollorgan i maskopi med R helt enkelt! Adrenalinet strömmade raskt till och jag scannade panikslaget av kontrollpanelen efter avstängningsknappen. För en sekund var hela min uppmärksamhet inriktad på att få tyst på karleländet.

Nu sitter jag alltså här med en icke-avstängningsbar spökröst i bilen och vet inte riktigt vad jag ska tycka om saken. Det blir till att ta på sej starkaste läsglasen och dyka in i instruktionsboken för att lista ut hur jag ska tysta honom. I nödfall får jag väl bända bort en eller annan säkring. Alla tips emottages tacksamt!