Jag hör röster

Tänk vilket fantastiskt tidevarv att leva i ur teknisk synvinkel. Här – från min tv-fåtölj kan genom att bara klicka på en liten symbol ha ett långt telefonsamtal med syster Ellen i New York via Skype. Det låter som om hon är alldeles intill. Hon berättar om livet i NY, spännande människor och möten – långt ifrån den lantliga lunken i Röbäck. Ser fram emot att åka dit och hälsa på nästa år.

Lika nära inpå tjoar äldste sonen via messenger från Sydamerikas djupaste salmonellareservoar, där de sakta men säkert betar av provkartan av lokala tarmbakterier, och försöker akta sej för tjyvar, banditer och panflöjter med varierande framgång.

Vi hann bli lite oroliga för hans fru Britta som beskrevs som ’genomskinlig’ efter helgens toalettrally Ibland kan det nog vara tryggt att ha ’Syster mamma’ och ’Doktor pappa’ att konsultera när det ’kniper’. Fantastiskt iallafall att kunna få rapporter flera gg i veckan via Resedagboken och Messenger.

Lilla Bella sitter i Götet, vaccinerar sej och väntar på visum för att åka till nya jobbet i Phuket – Thailand. Där ska hon jobba som ’Sports and Activityleader’ på nåt stort Fritidsresehotell. Morgonpromenader, vattenpolo och games, varvat med våffelbakning vid poolen. Undra vart dom sportiga generna kommer ifrån plötsligen?? Det måste vara en mutation med tanke på de soffpotatiska arvsanlagen.

Det känns lite extra i mammahjärtat att skicka ut en av ’de små’ i stora världen…men jag får försöka komma ihåg att vid hennes ålder hade jag två småbarn och var fru för hela slanten och förberedde min första ’släktjul’ med grisfötter, julbak och hela kitet. Hon är nog större än vad jag tror och förresten – så här på hösten så far dom ju sin kos – flyttfåglarna.