Individen i centrum – Malå centrum

Idag var det Demensprocessdags igen. Under en vådlig biltur i yrande snörök kunde vi längs 363:an jämföra de olika kommunernas snöröjning. I Sikselberg där Lyckseleröjningen tar över, framträdde plötsligen salsgolvet ur töcknet, från att ha slirat oss genom Vindelns moddiga väglag. Karin N rattade med den äran och själv satt jag helt oansvarigt i baksätet och slappade.

Malå var slutmålet för vår färd, och väl framme vid sjukstugan nedanför den gamla ättestupan parkerade vi och fick oss en välbehövlig kaffetår innan vi diciplinerat skred till verket med själva arbetet.

Vid lunchdags bar det av till Malå Hotell som verkligen genomgått en ansiktslyftning under de 35 år som förflutit sedan jag sist var där. Där serverades mycket god mat och jag såg även en massa folk – mest karlar – som några skulle kunna vara tänkbara gamla bekanta från skoltiden.

Har ni noterat hur svårt det är att avgöra folks ålder? Jag försökte diskret scanna av några halvgamla uvar som åt lunch där, för att se om jag kände igen någon av dem. Kunde krasst konstatera att de som jag bedömde vara i min ålder hade närvaro av både läsglasögon, näshår och tofsar i öronen.

Ingen ropade heller igenkännande mitt namn och med tanke på hur mycket gravitationen och 15kg + gör med en människas rumpa och troligen även kindpåsar (ca 15cm söderut) så har nog även jag transformerats till en helt vanlig medelålders hagga trots att hjärtat bultar varmt och ungt – åtminstone mellan varven.

Dagens lokala guide, arbetsterapeuten Paula, hade planer för oss direkt på maten. Planen låg helt i linje med vårt arbete – Individen i centrum…..ja Malå centrum alltså, så vi individer begav oss för en rekordsnabb sightseeing i bil längs Storgatan. Målet var den kombinerade blomster/present/sko/möbelaffären/begravningsbyrån – allt i ett.

Ett kreativt exempel på en affärslösning i inlandet. Där hade man lätt kunnat sätta sprätt på löningen, men jag höll hårt i plånboken med tanke på helgens Stockholms/Göteborgsäventyr som lär tära på kassan. Expediten fick dock genast dollartecken i blick när vi stegade in sju köpstarka kvinnfolk. Nu var alla hyfsat återhållsamma med impulsshopping, så hon blev nog besviken.

Jag kunde iallafall konstatera att allt låg kvar där det skulle – Dungers, Forum, Tjamstan och Burvalls. Malå i mitt hjärta.