Snörlivet på grisen eller Tror vi på ett liv efter jul?

Ett klassiskt Hedmanskt uttryck för när kläderna känns i trängsta laget. Det börjar faktiskt kännas lite så… Gud ske pris, för stretchmaterielen som dominerar garderoben!
 

Försöker luta mej mot ett uttryck som min salig far brukade köra med: Fruntimmer är grannare om dom är fulle skinne. Trösterikt eller? Han syftade då på magra kvinnfolk med klimakteriekalkonhäng under hakan) Än har dock inte riktigt scarfarnas och knytblusarnas tid riktigt infunnit sej här, så en och annan östrogen cirkulerar tydligen ännu i blodomloppet. Så länge det varar…. som bakterien sa.

Dock håller sig R till de stumma kvaliteterna än så länge, om man bortser från det mjuka militärgröna understället i kasslerdesign förstås. Jag har lite svårt att föreställa mej honom i mjukisbyxor och plyschkofta. När han ska slinka in i något komfortabelt, handlar det oftast om skinnbyxen storstövlen och rutigskjortan, och vad gäller männen så kan dom ju lite orättvist lifta på begreppet pondus ett bra tag upp i midjemåttet.