Tomtemask eller maggot, det är frågan

Vaknade av ett sms från Indien, där resenärerna nu beger sej av mot Nepal. 12h i buss låter farligt efter de usla vägarna i bergen. Jag tänker på kära Sandra och hennes fina Christian. Det blir till att koppla in mormor Marianne, som har en klockren vertikal förbindelse, att delegera ut en och annan skyddsängel till dom. Hon har ju ständig jour i omtankar och förböner, sen får man tro vad man vill eller inte om den saken.

Har nu suttit här en stund med inköpslista inför Gautoresan och försöker programmera om hjärnan från kalvsylta, leverpastej och julmust, till lite andra typer av förnödenheter, typ maggots, våtservetter och värmeljus.

Minns med värme förra årets nyårsafton i Gauto, provisoriskt mitt i ombyggnationen, men vi arbetade som små myror och fram på kvällen så tog R fram de fyrverkerier han oväntat köpt och började rigga upp värsta scudmissilerna runt stugan. Jag flackade lite oroligt med blicken när jag insåg att våra trevliga hundägande stuggrannar med släkt nog skulle ha invändningar mot denne dynamitards sprängorgie. Mycket riktigt så bad de så vänligt att han skulle avstå, och så blev det.

Jag hade gjort fullt av islyktor och placerat ut i drivorna runt stugan, stora eldar lyste upp den stjärnklara himlen. Vi satt där runt elden tillsammans med vänner och njöt av livet. Vid tolvslaget sände de upp små tysta varmluftsballonger mot stjärnhimlen. Mitt i den oerhörda skönhet som råder bland fjällen. Tystnad, eld, kyla, en trygg arm om mina axlar. Tankarna gick till de nära och kära. Det enda vi hörde var ljudet av våra andetag och bubblorna från cidern i glasen.Tystnaden var så vacker.

I år blir vi ensamma jag och R. Inte ett hundöra inom hörhåll och det vore ju synd men onekligen frestande att kasta dynamiten i sjön. Jag fick liksom smak för tystnaden i det stora.