Äntligen framme!

Äntligen framme i ett blåsigt men stjärnklart Gauto. Isen ligger blank i mörkret. Inte en maggotburk fanns att uppbringa i någon enda av de metropoler vi passerade, och jag inser att det blir till att offra några kräftstjärtar och hoppas att rödingen inte är så konservativ. De röda brukar ju inte vara ultrakonservativa. Får ta till morfars knep och spotta på kroken. Kanske Listerinmarinerade kräftstjärtar blir en succe på fiskefronten.

Passerade ett juligt Vindelgransele, stannade några timmar och hann träffa lilla mor och syster Sonia. Jag verkställde mammas julklapp – permanent och klippning, vitsade till det en aning genom att kalla mej ambulerande frisersalong som för tillfället är permanent. Fick njuta av mammas julmat, småkakor och doften av ’hemma’. Passade på att dela ut kalendern och mamma kramade mej lite extra hårt och länge. Hon kommer att läsa den lite pö om pö i sin ensamhet vet jag, om inte hon och Sonia kör högläsning för varandra. Hoppas att mamma känner värmen och tacksamheten till henne som jag velat förmedla, medan hon ännu finns ibland oss

R har varit mycket missnöjd med kvoten av årets julmusicerande och parkerade sej på rumsoffan i horisontalläge medan jag och Sonia brände av ett tjugotal tersduetter från vår fornstora repertoar. Märkligt att allt verkar sitta i ryggmärgen. Tacksammare publik kunde vi inte ha haft, och R som annars lätt skulle platsa bland hårdingar i rutigskjorta som Jan N beskriver, blir alldeles mild och blankögd.

Fortsättning följer strax