Summan av Kardemumman…

Ett nytt år, ja ett alldeles oskrivet blankt och fint blad att börja året med. Det känns alltid lite högtidlgt och snudd på ödesmättat att gå in i ett nytt år. När man får göra det i hälsans tecken, i fred och frihet och tillsammans med goda vänner, så har man allt en människa kan önska sig. När jag summerar 2008 lite snabbt sådär, så har det varit ett fantastiskt år på många sätt, både jobbmässigt och privat. En del av det positiva är att jag har återfunnit pennan – verktyget som har visat sig vara min bästa länk till mina minnen, och ett uppsamlingsverktyg för de spridda tankar som hittills fladdrat iväg och bara slumpmässigt fästs på pränt eller hamnat i min låda av osorterade papperslappar.

Jag har fått många kommentarer kring bloggandet, både här och i möten med människor. De allra flesta är uppmuntrande, men någon även lite undrande kring syftet med skrivandet. Där har jag inget svar förutom att det varit en oväntad resa i minnets värld, men också en träning och förkovran i att skriva, formulera och nyttja språkets möjligheter. Alltså ingen djupare tanke än att det tillfört mig mycket att skriva själv men det har även varit givande att läsa det andra skriver.

Vad gäller skriftliga kommentarer så står jag fast vid att det är en stor inspirationskälla när någon bjuder på gensvar i en eller annan form, och det känns faktiskt som om jag fått flera ’osynliga’ vänner här. Jag har även känt igen namn på personer som hört av sig från min barndom och ungdomstid vilket har varit otroligt kul!! Jag vill börja året med att tacka alla er som gett er tillkänna från alla olika väderstreck, och som förhoppningsvis fortsätter att läsa det jag skriver, kommenterar, hejar på, eller ger mig mothugg. Kram till er alla!