Tacksägelse från ett gammalt sladdbarn

Efter en bloggtunn fredagskväll där tevesoffsnarkande och brasmys stod på programmet, hade jag för en gångs skull svårt att somna. Låg och planerade sommarfesten och kläckte flera bra idéer. Om jag minns dessa så här dagen efter, återstår att se. En insikt som står klar är i allafall att bloggandet haft ännu en trevlig bieffekt. Mina naglar och nagelband har nämligen varit ovanligt hela och fina för årstiden – ända fram till de två missräkningarna: Köldknäppen och datorhaveriet. I kylan och isskrapandet krackelerar naglarna lätt och det blir vassa kanter och små förargliga skinnflikar som man frestas pilla på. R brukade smiska mej på fingrarna när jag pillar, men senaste månadernas skrivande har hållit fingrarna upptagna och därför fått vara ifred, med fina naglar som följd.

Jag minns med fasa ett år när jag mot bättre vetande kostade på mig en svindyr nagelförlängning. Snacka om att bli fånge i sin egen kropp. Pianospelande, gitarrspelande, pormasksnypning, maskpåsättning (på fiskekrok alltså!)samt diverse små könsrollsstereotypa sysselsättningar som t ex svintoskurning av gryta och sytrådsiträdning. Allt omöjliggjordes. Detta ska aldrig upprepas. Jag vill likna det vid lindade fötter, en riktig kvinnofälla, och ffa matchar den dåligt mina storstövlen, skinnbyxen och rutigskjortan. Så ni får helt enkelt stå ut med mina små korviga men kärleksfulla och ibland ’helahandenpekande’ små kvinnohänder.

Provade i morse att låna nätkabeln från R:s reservdator och sim salabim så fungerade min dator igen. Sladden har tydligen råkat ut för något och frågan är om man kan hitta en ’ny’ till denna gammdator acer TavelMate 420. Annars får han helt enkelt stå ut med att jag tjuvlånar hans reservsladd titt som tätt. När jag vinner på lotto ska jag skaffa mig en egen ny fin skrivardator!