Goder morgon både herre och fru

Nu är teet klart och gryningen har vannit i kampen om ljus och mörker. Jag ser att ’he sni’….alltså blåser. Snön på grannens tak sveper i frostiga vindpustar över skogen. Födelsedagsbarnet bad inatt om respit, ett inte alltför tidigt grattande. Jag småler. Annat var det förr i världen när barnen var små, eller när man själv var liten och låg och väntade på steg i trappen. Man var ’bös’ och låg på ’ohågan’ sa man på hembygdens tungomål. Nåväl, det går ingen nöd på mig här. R sover ännu, teet är underbart gott och en liten bulle var inte helt fel.

2 kommentarer

  1. Kalle S

    Läge för en sjukhushistoria apropå detta med att ligga på ohögan/ohågan?

    Det var på den tiden då ronden på sjukhus var som den var då doktorn och avdelningsföreståndaren längst fram och vi elever och annat smått och gott sist i raden.

    Doktorn, en man från södra Sverige, frågade tant Anna, hur natten hade varit och fick som svar att int hade sovid så gott, eftersom hon hade legat på ”ohögan” hela natten med tanke på den förestående operationen.

    Väl ute i korridoren frågade doktorn sköterskan: ”Vad fan hade kärringen legat på?”

  2. Gunnel

    Ibland går det inte att svara på kommentarer, jag vet inte varför men så är det. Detta var en sådan!
    Kul historia , och det skulle ha varit kul att höra hur man förklarade för doktorn vad ohögan/ohågan betyder. Det är ännu ett i raden av oslagbara norrländska uttryck som kräver en hel harang rikssvenska för att förklaras, och ändå blir det inte riktigt bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.