Att jobba eller inte…det är frågan

Så länge jag siter stilla och inte flänger runt så går det hyfsat, men kallsvetten och huvudvärken ligger på lur och slår till så fort jag reser mej upp. Bältrosmedicinen gör även den sitt till i mosighetskänslan. Snart har jag ätit den i två dygn. Det bränner och värker en del från utslagen samtidigt som det kliar. Helgen är snart slut, almanackan för kommande vecka talar sitt tydliga språk, och det känns ytterst kluvet. Å ena sidan kanske jag fixar att jobba imorgon, men mitt förnuft och mina nära och kära spänner stränga ögon i mig och undrar vilket språk från min kropp jag skulle förstå…om inte detta är tydligt nog. Karensdag har jag inte råd med nu! Smittar jag? Ambivalensen härskar här och nu. Jag bestämmer mig snabbt för att byta samtalsämne och säja som gubben sa: Hä ä vere ida!