Ett påskägg fyllt av varma och goda tankar

Det vill jag ge till dej som har någon närstående som drabbats av demenssjukdom. Jag vill också ge dej ett litet tips på ett bra sätt att ’bry sig om’

Idag besökte jag ett äldreboende och fick titta in i ett rum där en kvinna bodde. Hon hade inte haft någon i sin närhet som orkat ställa i ordning och göra rummet trivsamt med hjälp av möbler tavlor och textilier, utan det liknade mest av allt en sjuksal. Kontaktpersonen hade många goda ideér och önskemål om hur man med små medel skulle kunna skapa hemkänsla trivsel åt en person som förlorat sitt sammanhang, och har flyttat från sitt riktiga hem till en främmande miljö. Givetvis vill man som KP inte pressa den närstående som kanske är helt uttröttad och orkeslös, men värnar ju samtidigt om den sjuke och kanske är den som ser tydligast hur personen mår, vad den saknar och behöver.

När man nyss har förlorat sitt sammanhang, och demenssjukdomen vartefter skördar förmågorna en efter en, finns det en enda elementär huvuduppgift man har, som närstående, kontaktperson eller personal – det är att försöka skapa en positiv känsla. Skapa en skön och vacker sängmiljö med fina mjuka lakan, härliga filtar eller sköna kuddar. Bjud på fina färger, dofter blommor, tavlor, bilder eller foton, sådant som kan skapa lugn och trygghet. En vilsam stämning som understryker harmoni. Kanske du kan bidra med en smula hemkänsla? Musik som känns igen, dofter som påminner om härliga tider eller kanske smaker som minner om trevliga bjudningar, kalas och glädje?

Köp en rispåse att värma i mikron, en god massageolja för hand eller fotmassage eller en skön fin fleecefilt. Ett vackert påskägg fyllt med gammaldags gelehallon. Fundera på vad som sitter på väggen vid sängen. Vad finns att vila blicken på?

Men det allra bästa du kan bjuda på, är din tid. Dina öron, dina händer kan ge tröst och stöd, och din kännedom om hur det var förr kan ge värdefulla pusselbitar till en kontaktpersonal i syfte att göra livet lite lättare, lite roligare och lite värdigare för någon i din närhet.

4 kommentarer

  1. Haspelrullen

    Besöker en kollega i livets slut. Han svarar inte på tilltal men kanske har han utbyte av vad jag berättar. Ibland sitter vi tysta och det känns bra, vi är nära.

  2. Gunnel

    Fantastiskt, jag bli berörd och glad av det du beskriver. Alldeles säkert är det värdefullt på det sättet du ger av dig själv och din tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.