Ögonen tåras….

Daniel överlever en skrantur

Dels av den myckna solen, friska luften och fartvinden vi utsattes för igår, men även av den storslagna utsikten som möter mina sömndruckna ögon när jag hasar mig upp i arla morgonstunden för ett besök på fashionabla (o)bekvämlighetsinrättningen ’The pink hink’…

Solen skiner på min favoritutsikt över Laisdalens vackra fjällvärld och bådar om ännu en underbar dag ute. Hoppas att nattens stackars enstaka minusgrader har gjort att spåren är hårdare idag. Vattnet på isarna är det inte mycket att göra åt, men det är nog inte så dumt tänkt att precis som igår ta oss till en högfjällsjö. Vi hade inte så mycket problem med ovarnevatten där uppe som här nere på Mittisjön där spåren delvis är sjöar av vattensörja.

Nesligt nog stoppar föret mig från att ge mig ut i små arla utflykter. Vanligtvis brukar jag smyga upp och iväg vid 5-6 tiden på morgonen för att hinna ett fiskepass till under dagen men nu riskerar jag att köra fast med skotern i sörjan så jag avstår.

Igår förstod jag att det finns hopp om fiskaråterväxten! Jazmine 5 år fiskade tålmodigt i princip non-stop hela dagen i går. Hon rädes varken maggoten eller fisken. Jag stod och iakttog henne där hon satt på knä vid ett hål en bra bit bort med sitt lilla spö. Hon blundade, riktade ansiktet mot solen , såg ytterst nöjd ut och småsjöng för sig själv – en halvtimme innan hemfärd – trots att hon bara hade fått en liten fisk!! Det kallar jag gott gry och förstår att jag har i allafall en fiskarkompis.

En trevlig påsklördag önskar jag er!