Som ett järnspett

Nästan lika varmt i år som till Valborg -08

-Ungefär så pass vigulant kände jag mig, när jag nyss skulle försöka mig på en ljudlös påklädning för att inte väcka övriga sovande. Skoterturer och tjavande i ovarnevattnet har satt sina spår i ryggmusklerna. Igår när vi åt påskmiddag och R:s gamle far Ove var här så sa han något klokt om att bli äldre: Man blir kortare och kortare men ändå blir det bara längre och längre till marken…Så sant! Lyckades i allafall med att få på mig nödvändiga persedlar med viss vedermöda.

Här i Långkalsongland är det om möjligt ännu vackrare, mer soligt och gnistrande än i går. Kritvita fjälltoppar som målas i olika isblå och silvriga nyanser av morgonsolen. -5 verkar hoppfullt inför morgonens skotertur, då det borde ha hunnit frysa på i spåren sedan igårkväll. Idag får vi bege oss till närmast möjliga fiskevatten inom statliuga fiskekortet som ungdomarna har löst. Ingen högfjällstur – då vi nu bara har 2 fungerande skotrar efter gårdagens topplockspaj, så vi får köra flera turer i stället. Jag är först ut och får lägga beslag på någon fin solgrop/fiskeställe innan ruschen börjar om ett par timmar. Alla har fått färg om nosen och det har varit otroligt varmt i lä med t-shirttemperatur och gassande sol. Mycket bättre kan det inte bli!