Arla morgonstund – inget för John Blund

Ett diskret ljud från mobilen fick mig snabbt vaken. Ljudlös påklädning och sedan ut på isen. Det är ett litet vanskligt projekt nu att ta sig ut på säker is nu då den börjat släppa från land. Jag känner riktigt hur jag får fälla ut tånaglarna inne i storstövlen för att inte halka och få ett oplanerat morgondopp i isvattnet. Himlen är blå men en isig vind drar fram över sjön och det känns att ett väderomslag är på gång. +1 känns lite ruggigt så här när man är nyvaken, men den omisskännliga spänningen infinner sig direkt som man släpper ned blänket i hålet. Min gamla trotjänare – ett gammalt kopparblänke med neongult och lila sviker sällan helt.

Mycket riktigt får jag en första röding alldeles nedanför stugan. I den västra viken ser jag några oprövade hål och provar lyckan. Inom loppet av 5-10 min har jag fått ännu 2 rödingar och haft 2 grova fiskar på. Ni vet den kategorin som får hjärtat att rusa. En av bjässarna hade jag ögonkontakt med ända uppe vid iskanten, innan den sjönk och vände hem igen.

Till sist ropade kaffetarmen och händerna kändes kalla och stela. Nu åter inne i stugvärmen för en morgonpuss och för att ladda kroppen och batterierna för ännu en fiskestund innan vi packar ihop, och börjar dra oss hemöver. Livet är gott!