Fishermans friend

Gunnel fiskar i Central Park

Så kom vi gående genom Central Park, intensiv grönska och stilla ro. I fonden ses skraporna i kallt stål och glas torna upp sig mot majhimlen. En gammal stenbro, ett vattendrag och om hörnet – vad skådar mitt norra öga – om inte en fiskare. Jag känner pulsen stegras och vi sätter oss på en bänk för att vila fötterna. Min blick är klistrad vid det lilla kastflötet och genast får killen en fisk. Det välkända suget i fiskartarmen infinner sig direkt.

Innan jag vet ordet av har R bekantat sig med grabben som snällt lät mig pröva och lånade ut sitt haspelspö en liten stund, och så står jag plötsligt där på andra sidan jordklotet och fiskar, mitt i Manhattans myller i en grön vrå där en ström ringlar fram. Gunnel i sitt esse. Min fiskeointresserade syster skrattade lite åt sin hopplösa lillasyrra som tydligen är helt oförbätterlig, helt hopplöst ochic i storstadsmiljö och uppenbarligen passar bäst i en avkrok med storstövlen och hellyhansen.