I morse tänkte jag städa handväskan innan jag och syster skulle bege oss ut i shoppingvimlet med storbörsen i högsta hugg. Längst ned på botten hittade jag en ihopknuten svart plastpåse och när jag höll den mellan mina fingrar förstod jag vad den innehöll – hundbajs. Här kan begreppet ’bajschock’ komma till användning och det tog en bra stund och en stunds antibakteriell rengöring innan väskan kändes användbar och fräsch igen.

Om detta bidrog till det faktum att vi kom hem tomhänta utan inköpt festklänning och roliga påsar eller inte ska jag låta vara osagt, men hädanefter ska jag i allafall hålla dragkedjan på väskan stängd. Som våra värdar säjer – det finns en hel del mystiska typer och knäppgökar i denna smältdegel av människor.

En ""ängelsman"" i New York

Alldeles i faggorna där vi bor, så finns S.t Patrick´s Chatedral. En fantastiskt fin byggnad från början av 1900-talet. ”How convenient” att den fanns tre kliv bort en dag när vi hamnade mitt i en störtskur.

Här finns alla modejanger och format!! På skatebanan dominerade tvättbrädorna, sexpacken och de vältränade figurerna, medan vi med vanliga ”torktumlare” tittade på. Den här killen var helt otrolig i både balans och skicklighet. Hans färgglada randiga frottepyjamasbyxor var verkliga publikfriare. På huvudet hade han två flaskor på varandra alltmedan han åkte omkring och showade….Det blir till att fara hem och träna. Stenhårt!!

Benen tunga och trötta efter ännu en dag till fots, tills sjöss och till sammans. Vi har hunnit besöka den lilla kyrkan vid Ground Zero som tjänade som tillflyktsort för räddningsmanskapet efter katastrofen, och sett utställningen där med bilder och föremål från 11 sept. Därefter sammanstrålade vi med E&L vid Battery Park inför färjeresan till Staten Island.

 Vi nöjde oss med att beundra Frihetsgudinnan på avstånd. Likaså Ellis Island dit emmigranterna först kom när det begav sig. Man försökte föreställa sig känslan att efter den långa båtresan anlända till hamn och ett helt nytt land med en osäker framtid, det måste ha varit nervkittlande.

Innan vi påbörjade promenaden ”hemmet vägen” så haffade R två stadiga poliser och vädjade till dem att arrestera mig. (Jag antar att han var less på shopping) Vi fick dock nöja oss med en bild på sällskapet…..

Lätt att bli ”carried away” och låta sig inspireras av dessa vårystra korrar. Hälsningar från bloggkorren och hennes R

Vackra blommor, buskar som blir en fin fond till ett par glada men ärrade svenskar på strövtåg i Central Park

Ja, jag och H.C vill säja. Vi tog oss ett ”small talk” på vägen genom Central Park igår. En fantastiskt fin skulptur som barnen älskar och som även jag blev förtjust i.

Dessa två utsökta marängbakelser fångade vi på bild, i bussen på väg till gospelgudstjänst i Harlem. Det var mycket pastellfärger, bling bling och rysch pysch och till och med på träkryckan satt en guldring. Vi hade för avsikt att bevista en riktig svängig gospelgudstjänst i Harlem, och visst svängde det!! I synnerhet trumhinnorna kom i svängning där i First Memorial Baptist Church.

Vi fick bra platser med god uppsikt över såväl kören, killen som spelade hammond så skjortorna rök, och den kvinnliga prästen. Kyrksalen var fylld av finklädda människor med konstfulla håruppsättningar och hattar – svarta och vita – barn och vuxna som hängav sig så fort första ackordet slogs an. Dessvärre visade det sig att vi hamnat mitt i tryckvågen för trumljudet och det blev direkt smärtsamt för våra otränade trumhinnor.

Det kändes i alla fall fint att få gästa dessa människors andliga oas, där eftersmaken av veckans slit löstes upp i atmosfären av förtröstan och glädje. Efter ca 1 timme blev alla turister hänvisade ut i solljuset på Harlems gator, där vi sökte efter en genuin restaurang med soulfood innan vi skulle börja vår långa vandring genom Central Park ända hem till 49:e gatan.