Gul o blå…

Du gamla du fria….
En dag som denna känner jag mitt, så vitt jag vet – ganska svenska hjärta, bulta en smula extra för vårt gamla fosterland. Inte så att jag härmar norrmännen och ger mig ut i grannskapet med ystra språng, sjungandes vår nationalsång och viftar med vår gulblå fana.

Min hyllning yttrar sig mer som en liten anspråkslös kontemplation i arla morgonstunden, lutandes över de 5kg kycklingbröst som ska fyllas och stekas ett efter ett. Lite tacksamhet över välfärd, fred och trygghet, över min snälla friska gubbe som jag hör snarka på övervåningen och över mina friska barn. Jag tänker på de kvinnor som misshandlas, som blir slagna gula och blå och som våndas inför varje helg där alkoholen flödar. Barn som svälter och far illa.

Tacksam att SoC helskinnade kom fram i natt och över att jag snart ska få träffa dem när de vaknar. Över mitt roliga men krävande jobb, över goda relationer, en härlig familj, gamla och nya vänner och arbetskamrater som vi snart ska få träffa och umgås med på vår 110-årsfest. Jag funderar lite över vad jag skulle kunna göra för någon annan människa.

Önskar dig läsare en fin dag!