Är huvet dumt får kroppen lida

Åter hemkommen efter en het Noliadag. Några påsar rikare och några kronor fattigare, men framför allt några kilo tyngre i fötterna. Trots att fåfängan lämnades hemma och crocsen åkte på så var det med ett nödrop jag orkade hasa mig till bilen efter förrättat värv.

Det mesta var sig likt, min rödbrusige vän med den sönderrökta rösten var där men denna gång var det någon annan mirakelprodukt han sålde. Nu är man mättad på bastutunnor,putsmedel och silikonbakpapper. Skönt att det är 2 år tills nästa gång.

Nu bär det iväg på baluns till goda vänner.