Breder den mjukaste och snällaste tänkbara smörgås, som skulle glida lent och försiktigt nedför min såriga strupe med hjälp av en kopp grönt te, men när det kom till kritan så kunde det lika gärna ha varit en näve smågrus, småspik eller glasskärvor. Den nya halstabletten Zyx som R köpte på Apoteket verkar inte fungera så bra som reklamen utlovat och ger ingen vidare hjälp. Jag vill krya på mig. NU!!
Ikväll får Robban det lugnt, skönt och inte så hett om öronen. Rösten höll med ett nödrop dagen igenom men nu är den helt borta. Endast några svaga spridda kraxanden hörs när jag försöker prata så det är bäst att stänga pratbutiken för idag, och vila strupen.
Lycksele bjöd på solsken vackra höstfärger och massor av trevliga människor. Flera gamla bekanta från förr, samt ett par personer från barndomsbyn gav sig tillkänna. Två Tankeväckare och däremellan en god lunch tillagad av ungdomar på restauranglinjen hanns med. Trevligt att träffa våra teamkollegor som jobbar för samma sak fast på annan ort.
Stannade till på loppis på hemvägen och lyckades bränna 30 spänn på en ångklädborstmojäng i bästa tv-shopstil. Ska prova den ikväll på min fyndkappa som är nalta skrövlig.
Visst ser den inbjudande ut – mossans gröna bädd. Jag antar att jag inte är den enda som dröjde sig kvar und det sköna täcket så länge som möjligt denna septembermorgon. Hur kommer det sig att sängen är som skönast just när klockan ringer?
Nu är man i allafall uppkraxad och prepererad för dagens äventyr. Lycksele – here I come! Håll tummarna för att rösten håller hela dagen!
Om det tycker vi inte! Basta! Tog denna bild av renbajs när vi var i Gauto senast. Ganska fint eller hur? Fullt så fint är inte barndomsminnet av när killarna hade stoppat renlortar i en tom pixask av märket "Musse Pigg" sötlakritskulor. Killarna bjöd oss tjejer och ni kan ju förstå hur populärt det blev på en skala.
Här kommer som efterfrågat "Gradbeteckningar i armén" från 1921 plånboksinlägg. Fram med förstoringsglaset igen.
En läsare önskade att få se den här kalendern för 1000 år som fanns i det gamla plånboksinlägget från 1921. Ta fram förstoringsglaset och beskåda
Idag är det ingen annan råd än att prata så lite som möjligt och låta kroppen få chans att återhämta sig. Min röst är intressant raspig,hes och målbrottsbruten. Känslan av vassa rakblad i halsen avhåller mig från onödigt ätande. Robbans gurgelvatten porlar regelbundet kring halsmandlarna och Alvedonen är mer svårsvald än vanligt.
Jag har fått möjlighet att jobba hemifrån idag och knåpar på med en presentation av riktlinjerna, läser på och kommer ikapp med en del skrivjobb.
I morgon bär det av till Lycksele för ett samarbete med deras nystartade demensteam i kommunen. Mitt bidrag blir "Tankeväckaren" x 2 på Tannbergsskolan. Det känns hedrande att få vara inbjuden, kul att vi hittar vägar att samarbeta och häftigt att vi jobbar utifrån samma kunskap och tankegångar för att förbättra demensvården.
Avstånd kan verkligen vara frustrerande. När ens barn blir sjuka och finns långt ifrån så spelar det ingen roll om de uppnått myndig ålder. Då vill man få hem dem illa kvickt till vår trygga svenska sjukvård och helst till ompysslingsavstånd. Räknar dagarna tills du kommer hem gumman!
Jag vill bli bra!!!…men i första hand inte för att höra dragspelsmusiken som Tore Skogman sjöng om, utan för att klara det som står i almanackan den här veckan.
Eld i spisen och på med de ljuvliga tjocksockarna som jag köpte på loppis här i Sörfors. Varmt grönt te och en vitamin för det halsonda. Whiskyn som min kära kollega ordinerade får vara. Jag misstänker att sonen kommer att ringa snart när han jobbat klart och vill ha hämtning i stan.
Blödig som jag är så kan jag inte vara hårdnackad och be honom vänta en timme på bussen. Vem vet hur många gånger till det är någon som efterfrågar mamma för hämtning och övningskörning. Den korta resan på tumanhand är en guldstund när vi hinner småprata om livet.
Hemma igen efter en lång arbetsdag. Trötta fötter på fotpallen. Servicekillen serverar te till slitna stämband. Hjärtat varmt efter möten med härliga människor.
Välkommen hit!
Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen".
Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.
Jag är: Västerbottning i exil, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Egenföretagare/Föreläsare. LyckosmedjanAB, Demenssjuksköterska .
Bloggar mest om: Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Fjällvärlden, Äldreomsorgen och demensvården
Vill bjuda dig på: En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.
Värdesätter: Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar
Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare"
Planerar att skriva en bok
Gör helst: Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.
Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.
Skriv gärna till: [email protected]
De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!
Välkommen åter!
Senaste kommentarerna