Tråkigt

En besviken och upprörd kommentar från sonens f.d arbetsgivare kom idag angående mitt blogginlägg om hans jobb. Jag instämmer i att det var tråkigt att det behövde ta denna vändning, då han trivdes riktigt bra.

Vi gladdes, peppade honom och gynnade verksamheten många gånger genom att gå dit själva och rekommendera och ta med andra kunder dit för att äta. Alla gladdes vi åt det fantastiska att han fått jobb. Han jobbade bra och fick beröm.

Som förälder blir man ändå fundersam när veckorna går, och han inte får ett anställningsbevis, anställningsavtal, lön eller något slags dokument som styrker anställningen. Ett skriftligt dokument  som beskriver anställningsform och anställningsvillkor ska man enligt LAS ha inom 4 v från första arbetsdagen.

Varje dag de senaste veckorna peppade vi honom att våga fortsätta fråga efter detta dokument men varje dag kom han tomhänt hem.

Tro mig – vi hade mer än gärna undvikit detta scenario, och detta hade aldrig behövt inträffa om allt skötts på rätt sätt 

Min sinnesstämning när jag skrev inlägget var dock minst sagt besviken. En vänlig fråga om att få ett lagstadgat dokument ska inte rendera i att man får sluta på stående fot. Det kallar jag inte anställningstrygghet.

Jag har idag raderat inlägget eftersom han nu till sist fått löfte om utbetalning av lön. Fegt av mig kanske du tycker, men jag står fast vid min åsikt att ungdomar som får jobb, ska ha de formella rättigheter som lagen säger.