Instämmer med Povel

Ännu en i raden av måndagsmorgar – och mitt huvud känns så tungt. Hur kommer det sig att när klockan ringer en måndag morgon så känns sängen alltid som skönast och huvudet som tyngst? Nåväl nu är man uppe och börjar komma igång.

Jag tycker att min silhuett nu är något smalare men aktar mig för vår ambivalenta våg som  ständigt varierar något kilo hit eller dit. Jag håller mig till måttbandet och räkna centimetrarna runt ekvatorn som sakta men säkert minskar både på mig och R fast den rackarn försökte sig på en rövare igår och hitade ett "ställe" som visade sig vara  i  smalaste laget. Det är bästa att mäta samma ställe varje gång – annars kan det bli "storfel"

Nu raka vägen ut i arbetsveckan och jag börjar med mentorträff med världens bästa Anki. Det kallar jag en bra start på veckan! Ha det gott alla läsare!