Lunchdikt
Till dig eller mig, när vi små människor av en eller annan anledning upplever livet trist och svårt kommer här en dikt av Nils Ferlin
Med många kulörta lyktor
jag gick mej i världen ut.
De slocknade – ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
jag gick mej i världen ut.
De slocknade – ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
Jag stannade – högst förlägen,
– allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans
– allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans
och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år
förutom kulörta lyktor.
Det är ganska svårt – men det går.
i många de långa år
förutom kulörta lyktor.
Det är ganska svårt – men det går.
Nils Ferlin
Senaste kommentarerna