Is-tappad bakom en vagn….

Idag bar det iväg på en kortare fisketur med sikte på Gavas – ett fint fiskevatten ca 2 mil bort. Vi kom iväg sent eftersom en av gubbarna inte var kry på morgonen. Det var nog lika bra för min del eftersom jag inte heller är pigg än.  

Påbyltad efter alla konstens regel i det bistra klimatet dundrade vi iväg med vår skoterkortege. Jag kände mig lite som isdrottningen herself där jag satt som en större sortn`s kåldolme i pulkan inklämd mellan två motorborrar, renskinn och vedträn. Framför oss dundrade de tre musketörerna och banade väg genom snöröken.

Vädret var mulet och snön hängde i luften så vi fick inte se fjällvärldens undersköna prakt även om vi visste att den fanns där. Man kände sig ganska utsatt där instängd i plastkokongen utan minsta chans att förmedla sig med omvärlden, och R körde som vanligt med gasen i botten. 

Fisket kunde ha varit bättre för min del som blev utan fångst. Gubbarna fick nio riktigt fina rödingar varav R fick två, men i ärlighetens namn gav jag honom det optimala spöet riggat med den bästa pirken och en helt oemotståndlig upphängare. (vad gör man inte för att  försöka få vännen fiskesåld)

Imorgon blir det nya friska tag och jag är grymt taggad på revansch. Just nu råder klädkod långkalsong och strax blir det paltmiddag och brasmys med ett gäng snälla och trevliga gubbar. Det går ingen nöd på mig!