Ikväll fick jag testa om de gamla takterna satt i från den tiden då jag jobbade som postkassör. Robban skulle skicka ut närmare 70 kuvert till stugsamfällighetsföreningens medlemmar, inbetalningskort stoppas i kuvert och kallelser vikas. Sist av allt skulle frimärket på. Det kändes väldigt hemtamt och bekant att pyssla med brev igen men det som inte riktigt stämde var de självhäftande frimärkena. Annat var det på min postkassörstid, med fuktiga svampkoppar, hårda frimärksrullar och den där speciella finess som krävdes för att snabbt frankera en tjock brevbunt. Nu känns det dock mest som att jag strax kommer att somna på min post!

Hemma efter en lång spännande jobbdag. Har hållit i utbildning sedan kl 11.00 tillsammans med J och känner mig nöjd men ganska tömd och trött. Det som är skönt är att vi är så samkörda J och jag, att allt flyter på smidigt och flexibelt. Får man dessutom möta ett kanongäng pratglada människor så är det tummen upp för hela slanten. Det här är nästan det roligaste med det här jobbet.

I detta hushåll steks frukostomeletter på längden, tvären och alla sorters ledder nuförtiden. Det trixiga är att försöka uppnå variation. Vi är ganska bra på det nu. Idag är det baconomelett – och en sak är säker – att det mättar långt in på förmiddagen. Ny dag nya arbetsuppgifter väntar. Idag ska J och jag köra demensutbildning i ett gruppboende inom handikapp. Det ska blir kul och spännande att möta den här trevliga arbetsgruppen igen.

Mormors underbaraste lilla kille är krasslig och har feber. Hoppas att han hinner krya på sig innan norrlandsresan till helgen. Mormor längtar obeskrivligt!

Vårt egenhändigt hopmixtrade musli med linfrö, kokos,solroskärnor och flagad mandel tar intressanta vägar ner, in, mellan, och upp i vinklar vrår, tandmellanrum och okända håligheteri tandgarnityret. Ingen tandborste i världen kan lyckas få bort dem alla.  M a o kommer tunggympa att stå på programmet denna soliga förmiddag. dessutom ska vi fotograferas idag. Då gäller det att hålla tungan rätt i mun!

Har bokat tid hos bildoktorn. Samtidigt ser jag tusenlapparna flyga iväg mot horisonten. Dem hade man kunnat göra något betydligt trevligare för, men vad gör man…Jag var inte särskilt lång innan, och nu är jag definitivt nere i skoskaften. Hoppas att R snart kommer hem och muntrar upp mig  med kramar och goda nyheter.

Än en gång har den talat – den metalliska mansrösten som då och då förgyller tillvaron i bilen med uttalanden som "låg bränslenivå", glömt säkerhetsbälte , eller upplyser om en trasig glödlampa någonstans. Ikväll – just som jag nöjt kunde konstatera att bilen skött sig bra fjällen t o r, så hov "han" upp sin stämma och rekommenderade ett besök hos "min" reunaltreparatör för att kolla upp min "fuel injektion". Den utgiften hade jag gärna varit utan…men det är väl bara att foga sig och lyda.

Idag blir det kamp om vem som ska få använda den populära "Storskräcken" – gårdagens lyckosamma fiskeblänke! Vi höres!