Hemma igen

Staden från bergets baksida, med kyrkan på bergets topp

Äntligen hemma igen efter en lång resdag. Björkarna har nu slagit ut och gräsmattan lyste intensivt grön i skymningsljuset och är redan i behov av klippning. Det känns länge sedan vi lämnade Sörfors för vår Greklandsresa. Sveriges vackra kustlandskap bjöd under hemresan idag generöst på alla tänkbara nyanser av grönt, samt blommor som  vitsippa, liljekonvalj pch gullviva. Himlen var blå och solen strålade.

Sverige är oerhört vackert och färgrikt. En helt annan typ av skönhet än den som Greklands karga öar, steniga kullar och vinpinade vegetation bjuder. De vitkalkade husen med blå dörrar, pelargonerna, det turkosblå havet och bruset från vågorna finns ännu i kroppsminnet. Ännu gungar marken en aning efter en vecka till sjöss. Tänk att det är samma sol som lyser på oss och som bara är ur synfältet en kort stund nu innan gryningen kommer.

Den ljusa försommarnatten lovar gott om morgondagen som innehåller trädgårdsarbete, jobbförberedelser samt kärt besök av syster E som tillfälligt är hemma från NY med anledning av Einas begravning som ägt rum idag. Mina barn rapporterade om en fantastiskt fin ljus minneshögtid över sin kära farmor som lämnat jordelivet. Vi minns henne med värme.

I förrgår på ön Sifros när jag satt på terassen utanför den gamla vitkalkade kyrkan som ni ser belägen högst upp på toppen av stadsberget så flög plötsligt en mycket liten kritvit duva fram och satte sig intill mig. Fågeln var så oerhört vacker i sin flykt och gav mig en hälsning som från ett annat land av hopp och glädje. Långt nedanför oss lyste havet blått och mötte en lika blå himmel vid horisontens rand. Tankarna gick till Eina som lämnat jordelivet och till R:s pappa Ove som just nu är skör av sjukdom och hög ålder. Jag påmindes än en gång om att livet är här och nu.

Våra båtar i hamnen på ön Sifros