Möss och människor

Eftermiddagen har jag ägnat åt att städa kring strandlinjen här i Sandviken. Några hundra rostiga spikar och en del annat järnskrot är nu uppplockade, en massa skräp är upplockat och bränt. Krattningen uppenbarade ännu fler "härdar" av rostig spik och några döda sorkar. Med en del hårt arbete, lite visioner och några lass sand eller grus så kan strandlinjen bli jättefin, en samlingsplats för oss och våra gäster, och ju finare det blir, desto finare vill man ju hålla det. Det är min fasta tro om oss och om våra medmänniskor här i Sandviken. Fimpar, kapsyler och spikar hör definitivt  inte hemma här i denna rena och ytterst sårbara högfjällsmiljö.

Om orken tiden och pengarna räcker, så kan jag se framför mig den fina och lättillgängliga strandterassen som jag snickrat i mina drömmar. Där sitter glada människor av olika sorter och fikar, skrattar, fiskar, eller lyssnar på musik i sommarnatten och som har en sak gemensamt – kärleken till den här platsen.