Har finbesök i sjöstugan av bloggkollegan Kerstin Oskarsson m familj från Vindeln. Gerda visade sig vara stora damen och mamma Kerstin har redan badat i Tjaktjaur. Strongt tycker jag som är en gammal badkruka. Vi hoppas på fortsatt fint väder, god fiskelycka och ett par riktigt mysiga dagar för dem här i Sandviken!
Tillökning i familjen
Vår nye familjemedlem Leo. En jättefin 14-veckors Bretonkille. Välkommen till oss!
Himlafint
En av alla underbart vackra sommarnätter i Sandviken
Väntans tider
Intet är som väntans tider. Idag kommer den här lilla krabaten till oss. Om allt går bra så är han den nye Sandvikaren. Tror ni att det känns både i magen och i hjärteroten idag??
Hungriga grannar
.JPG)
.JPG)
.JPG)
En lite annorlunda bild av Björntoppen. Så här fina men väldigt glupska grannar har vi. Här är en av kullarna i grannskapet med inte mindre än 5 rävungar. Många ripor och harpaltar riskerar att försvinna där.
Populärt turistmål
Sandvikens Fjällgård är en attraktiv plats för både människor av olika nationaliteter, men även för traktens vilda djur. En gonattbild tagen från balkongen.
Tack för ikväll!
Tack till Erik och Rosita som bjöd på god mat och dryck vår sista julikväll tillsammans. Mycket gott och trevligt. Kör försiktigt på hemvägen!
På Fjällsemester 1970. Del 2
Den fiskenatten glömmer jag aldrig. I pappas trygga sällskap kändes allting möjligt. I den gamla träbåten rodde vi ut över den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför.
Långedraget släpade efter båten och vi fick genast några fina rödingar. Målet för vår fisketur var en bäck som mynnade ut längst inne i en vik någon kilometer bort.
Efter en timmes rodd var vi framme och så gick vi han och jag hela den ljusa julinatten längs denna bäck och öringen var verkligen på hugget. Det är nog det minne av min pappa som känns mest levande av de gånger vi var på tumanhand. Nöjda återvände vi så i gryningen tilbaka till stugan.
Den följande dagen bilade vi Silvervägen upp mot norska gränsen så långt vi kunde komma, och fjällvärlden blev allt vackrare och mer dramatisk för varje mil. En natt i tält vid ett vattendrag blev en rysare då det var riktigt kallt, och idag vet jag att mamma ådrog sig en långdragen bröstmuskelinflammation under denna resa och att hon sedan var sjuk resten av sommaren.
På tillbakaresan styrde vi kosan via Laisvall till Adolfström och passerade Gauto – just den här platsen där jag nu tillbringar all min lediga tid. Tänk att då hade jag ingen aning om hur framtiden skulle se ut och att detta genom mötet med R skulle bli mitt smultronställe i tillvaron. Än mindre kunde jag ana att jag sedermera skulle bli fjällgårdsinnehavare längst uppe vid norska gränsen. Men jag vet att det var under denna resa som min kärlek till dessa trakter vaknade.
I Adolfström tog vi en båttur och jag tycks minnas att vi övernattade där i en stuga någonstans. På kvällen när vi strosade längs Yrafts strand så hade mamma tankarna hos min syster S, och nämnde att vi skulle ha köpt en souvenir till henne. Då skrev jag denna dikt på ett blommigt brevpapper som mamma sparat i alla år.
Till min syster
I aftonens skimmer i fjällvärldens prakt
jag tydligt förnimmer vad modern min sagt:
Köp någonting till min fjärde dotter
en sak, en pryl,men ej några gotter
för det bli man lönnfet utav.
Men affären är stängd nu på lördagskvällen
och det är slut på handelstillfällen.
På skär och på kobbar –
jag sliter jag jobbar….
och tro´t eller vill – till sist jag fann den
En skön liten sten att hålla i handen
Fleecejacka på
Idag har vi riktigt svalt med bara några plusgrader och västlig vind, men imorgon ska visst vinden vända och det blir soligare och varmare igen. Erik och Rosita har verkligen varit tappra och gjort utflykter och fisketurer oavsett väder och vind under den här veckan. Trägen vinner – de har fått en del fisk och den nya gummibåten verkar ha fungerat finfint.
Lunch är ändå lunch
Lunch är ändå lunch, även om man inte hinner äta den förrän 15.30 Ljuvliga heta räkor med grönsaker och ris satt fint innan bussen kom kl 16.00 med veckans leveranser.Vi fick igår en påse superfärska räkor av våra norska vänner Irene och Christian. SÅ gott! De räckte till två omgångar. Nu är vi ganska slitna efter en låång arbetsdag och nu tänker jag faktiskt lägga upp de trötta fötterna och slappna av en stund. Än återstår nog ett par timmar av indroppande nattgäster, men det börjar lugna av. Ska försöka skiva en fin blogg i morgon om ett spännande möte med en fantastisk person som vi fick äran att träffa idag:)
Senaste kommentarerna