Hemmät vägen

Tåget rullar mot Stockholm. Det är rofyllt att åka tåg och tankarna vandrar medans landskapet rusar förbi utanför fönstret. Snart byter jag tillbaka världen utanför vykortet mot vardagens lunk på fjällgården. Hoppas att mina pojkar har saknat mig lite och inte enbart sparat disk till mig. Har ännu bebisdoften kvar i näsborrarnas minne och känslan av mjuk len babyhjässa mot kinden. Kommer att minnas Sixtens ” ticketicketick” och Olivers ”homma”. Deras små röster finns bevarade i små filmer. Gläder mig åt mina vuxna barns harmoni i sina små familjer. Önskar dem kärlek hälsa glädje och tålamod för framtiden. Det känns så nyss och så längesedan de själva var små. Själv skulle jag inte orka ha småbarn såhär på gammeldomen. Allt har sin tid. Har ännu en släng av ”paltkoma” efter mitt eget intensiva mammaliv. Njuter istället nu desto mer av livets efterrätt. Här och nu.