Dimhöljda bergens griller…..

Vad är det med väderleken som har en sådan oerhörd påverkanskraft på oss människor? Somriga lätta dagar med himmelblå och vita molntussar lyfter sinnesstämningen lätt och luftigt. Ingenting känns svårt eller tungt. Tankarna svingar sig lätt och vaniljdoftande mellan göromålen. Livet känns fräscht som blåbär och mjölk, och till och med spegelbilden ler vänligt och fint tillbaka.

Annat är det när lågtrycket sveper in, grått och massivt. Betongkepsen känns inte bara tung och grå, utan har även en fadd och möglig yta. Blodet rinner trögt och syresätter hjärnan sämre. Så känns det i alla fall. Allt går tungt och långsamt och tankarna får en vidhäftande förmåga, fastnar i gammalt trams och virrar in sig i negativa och komplicerade spiraler.

Nu får det snart vara nog. Vi behöver få hinna se den ljuvliga solen igen, få ladda våra tallkottkörtlar med goda och näringsrika ämnen innan vintern kommer, så att vi överlever den mörka årstiden utan att tyna bort. Kom kära solsken, kom tillbaka!