Sitter och knåpar ihop annonser till ett par stugsajter. Det är inte så lätt att få med allt man vill skriva om det här underbara stället i midnattssolens land. Kanske just du ska ta vägarna förbi här i sommar!
Själen håller andan
En underbar avslutning på Tjejfiskets dag.
Tjejfiskets dag
Funderar på om man ska ta och premiärdoppa kroken ikväll på Tjejfiskets dag istället för att titta på den där chipsätarlandskampen som visst går på tv ikväll. Dammar av ett gammalt blogginlägg från vår NY-resa och gläds åt fina minnen. Håll till godo!
Gunnel fiskar i Central Park
Så kom vi gående genom Central Park, intensiv grönska och stilla ro. I fonden ses skraporna i kallt stål och glas torna upp sig mot majhimlen. En gammal stenbro, ett vattendrag och om hörnet – vad skådar mitt norra öga – om inte en fiskare. Jag känner pulsen stegras och vi sätter oss på en bänk för att vila fötterna. Min blick är klistrad vid det lilla kastflötet och genast får killen en fisk. Det välkända suget i fiskartarmen infinner sig direkt.
Innan jag vet ordet av har R bekantat sig med grabben som snällt lät mig pröva och lånade ut sitt haspelspö en liten stund, och så står jag plötsligt där på andra sidan jordklotet och fiskar, mitt i Manhattans myller, i en grön vrå där en ström ringlar fram. Gunnel i sitt esse. Min fiskeointresserade storasyster skrattade lite åt sin hopplösa lillasyrra som tydligen är helt oförbätterlig, helt hopplöst ochic i storstadsmiljö och uppenbarligen passar bäst i en avkrok med storstövlen och hellyhansen.
Manhattan/Sandviken
Manhattan och Sandviken – Två icke jämförbara motpoler kan tyckas, men vid närmare reflektion så finns även många likheter! Invånarantalet är förstås högst i Sandviken – ja om man räknar myggen och rödingen förstås. Vi är på båda ställena omgivna av majestätiska formationer. Glasfasadernas glitter kontra den spegelblanka sjön. Hisnande djup när man tittar ned mellan skyskraporna eller ned över vimlet av röding och öring i de kristallklara djupa vattnen. Myllret av människor eller mygg.
Jag minns när vi satt uppe i restaurangen på Rockefeller Center och betalade muchos för något att dricka. Här har man en strålande utsikt och den medhava gratis saften/kaffetermosen bjuder på härlig förfriskning inför vandringar i denna underbara fjällvärld. Hissar har vi förstås inte här, men väl helikopter eller snöskoter kan man nyttja för resan upp. Ned kommer man ju alltid som bekant.
På våra egna matställe på soldäcket och vid stranden har vi råd att äta ute varje dag, med både strålande utsikt och utmärkt service. (fråga Robban) Fisken vi ska äta får vi beskåda först – inte från något litet akvarium utan vi kollar bara över båtkanten så har vi de feta fiskarna alldeles nedanför. Lyx kallas det visst!! Naturens skafferi tillhandahåller ständigt färska primörer.
På Manhattan gick folk omkring i storstövlen likväl som här. Diverse kreationer av mygghattar och kepsar syns här överallt. Flygplan landar på Hudsonfloden likväl som här på Tjaktjaure. På terroristfronten har vi ju myggen att kontra med. När det gäller Wall street …… hmmmm, de värdepapper som står högst i kurs här på utedasset är definitivt Edet, Serla och andra toapappersfabrikanter. En uppstickare är Pampers våtservetter.
Bland märkeskläderna syns vintage Helly-Hansen och chict slitna Fjällrävenplagg. Övriga märken är mest efter mygg och knortbett. Precis som på Manhattan bär folk solglasögon vare sig det behövs eller inte. Hög solskyddsfaktor är given.
Botox har vi inte hört talas om här men väl Plastic padding. Silvertejp är som alltid gångbart och en smal remsa från tinningen bak upp under hårfästet som sträcks lite innan det fästs på andra sidan kan göra underverk med såväl kråksparkar som säckande ögonlock.
Bejublade shower syns emellanåt även här, som t ex när R invigde myggracketen endast iförd fransiga kortkallingar och for som ett härvelkors uppflugen på möbler och längs väggar vilt viftandes. Från mitt perspektiv – liggande strax under var applådåskorna givna när det visade sig att inga batterier fanns i myggracketen. Ridå……
Junikvällen
Finbesök i solskensrummet
Plötsligt stog han/hon där mitt i solskenrummet och bara tittade på oss med sina pigga ögon. Småvesslan bor troligtvis i ladugården och är snabb som rackarn. Idag kom den in till oss och jag försökte fånga hans blixtsnabba manövrar med kameran och få någon skarp bild. Visst är den underbart söt?
Här springer han lätt som en plätt uppför gammväggen.
Vänner är som blommor
.jpg)
Vänner är som en fantastisk blombukett full av olika unika individer. En del luktar underbart, andra är mer färgstarka än andra, andra är lite blyga men väldigt uthålliga, men alla gör de tillsammans rabatten till en fantastisk energikälla och prydnad i livet. Världen är full av vänner, fast många av dem har man ju inte träffat ännu.
Jag har en idé som jag hoppas många vill vara med och förverkliga. Här ovan polcirkeln i det karga, finns det ändå lä och en och annan solhörna. Jag vill anlägga en vänrabatt dit jag hoppas kända och okända människor som passerar här vill bidra med ett skott, en stickling från blomma eller bärbuske, en planta en rotklump, en lök eller kanske några frön. Jag hoppas att om något år kunna ha en prunkande rabatt med många olika sorters blommor.
I år väntar jag med spänning på att se om rosbusken jag fick av mamma har överlevt vintern. I lähörnan växer och frodas de två rabarbersorterna jag fick förra året av snälla Eva och Sven. Av Rosita fick jag ett kuvert med frön av Fjällvallmo och Akleja som jag sått lite varstans. Det blir spännande att se om de kommer upp.När smörbollen blommar ska jag se om jag kan få den att växa här. Överst på min önskelista står även pion och liljekonvalj. Jag vet att det kanske inte kommer att funka, men visst är det värt ett försök. Tack även för de vackra blommor vi får då och då av underbara vänner och gäster. Det värmer så otroligt fantastiskt i våra hjärtan.
På rymmen
Igår var vi tillfälligt på rymmen till människobyn. Denna gång var det Piteå och Arvidsjaur som drabbades av vår närvaro. Shopping var ordet för dagen – någon som både R och J egentligen avskyr, men som ju tyvärr är nödvändigt ibland. Innan vi var i Öjebyn så var det lunchdax och Paltzerian ett självklart mål. Att shoppa i tillsånd av gravt paltkoma är inte att rekommendera. Naturligtvis hann vi inte allt vi föresatt oss, och naturligtvis var viktiga saker slutsålda. Så typiskt! Släpvagnen var iallafall lastad till bristningsgränsen när vi avslutade en lång dag med Piteås andra självklarhet – Ett Maxmål. Nu gällde det att stå på gasen för att hinna träffa Ove och Ingrid i A-jaur. En mysig kvällsfika med dem hanns med innan vi puttrade Silvervägen upp. Några sättpotatisar av Rackträsks förnämliga mandelpotatis fick vi också med oss. Tack Ernst!
Idag är man lite "dagen efter" plockar bland nyinköpen och kollar vad vi missade. Mest av allt grämer jag mig att jag inte hann köpa de utomhusblommor jag tänkt. Ska du vägen förbi här och kan tänka dig att köpa med 12 röda 12 vita 12 blå petunia, några blå kantlobelia 12 silverek samt 2 vita surfinor så är du en ängel. Ring mig på 070-5590164 om du behöver veta mer.
Närmast hjärtat…
Närmast hjärtat har jag – precis som du – mina allra käraste i världen. Det viktigaste här i världen är att de mår bra och ibland önskar man att man kunde trolla sig till dom och underlätta livet, ta smällarna, stryka dem över håret och säja att allt kommer att bli bra.
Sjokoladedrömtårta
Dröm om vår förvåning och glädje – Även i år kom våra kära vänner Jon o Beate med Beates fantastiska Sjokoladedröm – en sagolik och undebart god tårta till oss, precis som förra året. Då var det soligt och varmt och vi avnjöt den utomhus i solens sken. Säsongsavslutning, hämtning av skotrar och sommaren ligger ljuvlig framför. Vi gläder oss åt att få träffa dem redan till midsommar. Idag firar vi in sommaren , hälsan och glädjen över fina vänner.
Senaste kommentarerna