Mental pyspunka och högterapi

Bloggen är som en jättebra dagbok när man vill gå tillbaka och se vad man gjort en viss dag ett tidigare år. Läste nyss majbloggen från 2010, om vår Greklandssegling, om slutspurten i demensjobbet, och tankarna inför uppbrottet och flytten hit. Jag blir också smärtsamt medveten om hur mycket mer spirituell kraft som fanns i mina tankar och i mitt skrivande då – när man bara jobbade vanlig heltid – jämfört med nu. Kruxet med att bo på/mitt i jobbet är att man aldrig känner att dagen är slut, att man aldrig med gott samvete kan säja – nu har jag gjort mitt för idag. Det finns alltid något som behöver göras, beställas, någon som pockar på eller pappersjobb som ligger på hög.

Så här i brytningstiden mellan säsongerna när det blir lite mindre folk i omlopp och man istället står inför att ta itu med allt som ska göras ute, i stugorna och inför kommande säsongen så blir jag tydligt påmind om att jag måste få ett brejk. Jag måste  hitta vägar till att faktisk avsätta tid för att låta hjärnan leka, ladda om, ta bort mentala ogräs och gallra så de nya skotten och ideérna kan få tid och plats att blomma ut. Utan att ständigt bli avbruten. Få vila i tanken. Skrivandet har nämligen blivit väldigt viktigt för mig de senaste åren.

R har inte samma behov – säjer han iallafall. Han bara mal på som en maskin, tills soppan tar slut, då äter han och sover en stund och är strax redo för nya tag. Det innebär ju förstås att jag känner mig lite sämre, och tävlingmänniska som man är så lägger man alla sina privata och personliga önskningar och behov åt sidan för att ägna sig åt det som är mest akut för tillfället. Men jag tror nog att han också skulle fara väl av att tro sig om att ligga på rygg och vifta med tårna en dag eller två.

Min långvariga hosta har tärt på krafterna i vår. Nu är det antibiotika, utredning och att sköta om sig som gäller. Ska fundera ut strategier för att komma igång med "tankningsprocessen" och boka in en APT med min kompanjon med tema – sommarplanering. Men jag börjar med lite "högterapi". Ni vet – om man sorterar en hög papper, tvätt eller en låda så känns det genast lite bättre.