Medaljens fram och baksida…

Vi har en bra lördag idag. Lagom rusch i butiken och med eftersmaken av en mycket trevlig gårdagskväll med norska vänner i minnet. Den här veckan har varit ganska lugn – något som jag så innerligt väl behöver.  Man är ännu sliten efter högsäsongen och känner sig lite som ett sår i läkning men som hela tiden rivs upp i hörnet direkt det blir stressigt.  Vår intention var ju att ha ett evenemang  under Silvervägsveckan men kraft och inspirationen räcker inte detta år. Få se nästa sommar om vi orkar.

Kim är så duktig på att jobba och har trimmat en massa gräs, målat och hjälpt till med lite av varje så idag är han ledig och tar det lugnt. Idag har jag lite fjärilar imagen av längtan tills morgondagen då min förstfödde Daniel med fru Britta och gullungarna Sixten och Vera kommer hit för första gg på 2 år. Dessutom ansluter Alexander min yngste son. Ser fram emot mysiga och fina dagar tillsammans. Att få  vara med barnen är bara det en fin present. Det blir ju så sällan man ses. Sedan hoppas jag förstås på fint sommarväder så de kan fiska, utflykta och gona sig de här dagarna, men yr.no ger lite trista prognoser för kommande vecka. Hoppas att veckan ska bli jobb och folkmässigt lugn och fridfull så vi på något sätt ändå ska få en känsla av sommar och lite semester och inte bara springa som servicegalningar när vi nu är i den här situationen att vi inte kan lämna och sticka iväg som de flesta andra har möjlighet till. Visst kan man faktiskt få önska sig det, för en liten vecka, när man nöter på i servicebranschen dag och natt under resten av året?