Stoff till ett kåseri

Nu gott folk så är det nära ögat i ordets rätta bemärkelse. Efter gårdagens besök på ÖNH i Piteå för grundlig undersökning av innanmätet bakom korpgluggarna så uppmuntrade doktorn mig att göra slag i den sak jag länge tänkt på. Nämligen att införskaffa en nässköljningsmackapär. Sagt och gjort – apoteket tillhandahåller en  variant som heter Nasaline, och nu i skrivande stund står jag inför det spännande momentet att premiärskölja min uppnäsa och dess håligheter.

Jag minns som i ett töcken min allra första kontakt med nässköljning i någon form. Detta gick av stapeln på ett sjukhem där jag jobbade för många år sedan och en pigg men åldersstigen gentleman hade flyttat in.  Han hade sin egen kvällsritual där han fyllde handfatet till brädden och därefter vek ihop sin långa gängliga lekamen och utan att tveka stoppade ned ansiktet i vattnet och drog in vatten i näsan som sedan frustades och frästes ut under spektakulära former. Jag minns hur jag och kollegan blev stående som förstenade och sneglade på varandra liksom handfallna om vi skulle kasta oss över honom och rädda honom från sig själv eller om vi skulle våga vänta och se vad som hände.

När han snutit sig klart förtäljde han hur han utfört denna ritual varje kväll i många år och han ansåg att han hade den att tacka för sin goda vigör vid sin höga ålder. Vi vande oss vid hans ritual så småningom men jag slutade aldrig att smygförundras över detta.

Nu står jag så inför en något med civiliserad variant av nässköljning och även om jag är starkt motiverad så känner jag en släng av den dödsångest jag upplevde vid mitt första besök på Umeås gamla badhus då jag var nära att drunkna. Min förestående nässköljning kunde möjligen ha gett mig väldigt många träffar på youtube om jag valt att föreviga eventet. Men jag tror att jag avstår för både er och min mentala hälsas skull. Ifall jag inte överlever detta utan drunknar på torra land så må ni då ha det till we meet again….