Vägen sandningen och livet

Denna vårvinter har verkligen gått i halkans tecken. Vid ett par tillfällen hade man lätt kunnat hålla OS i konståkning här i Sandviken. Detta har orsakat bekymmer av olika slag, som t e x att Robban fått jobba extra mycket med att skrapa och sanda. Som det inte skulle vara nog med all snöskottning. Turligt nog har ingen skadat sig men man har kunnat iaktta en del intressanta gång/kryp/has-stilar här på Broddway om morgnarna.

Men nu är räddningen nära. Snart kommer Sandviken att göra skäl för sitt namn. Här tindras det med ögonen i denna dag för vi har nämligen fått tillökning i familjen igen. Denna gång säjer vi varmt välkommen till Små-Sten  (Små efter mig, och Sten efter Husse) En sandspridare som sällskap och påhäng till Lillvännen (L70:n). Så nu skruvas och monteras det för fulla muggar här bakom knuten till glädje för allt folket. Förutom städerskan förstås (ähumkrax) Som småmuttrande förundrar sig över folks oförmåga att skrapa av/sopa av sig grus, snö och drivis innan man kliver in i servicehuset. Men man kanske gör så hemma också.