Kattskinn potatismjöl och nässköljning

Nu är goda råd dyra. Bihålorna är fulla av elände och om två dagar ska jag påbörja min kombinerade jobb och barnbarnsgosresa. Ingen tid att vara sjuk här inte!! Nässköljning pågår och jag kurerar mig efter konstens alla regler för att vinna kriget  mot bacillerna denna gång. Hittade ett gammalt blogginlägg från 2009 och ser att jag även idag står för det. Håll till godo:

Huskurerna håller på försvinna ur det svenska kulturarvet. Sjukvårdsupplysningen är nedlusad med samtal från unga föräldrar som blir oroliga och handfallna om barnet har 37,5 i två dagar. Mor och farföräldrar har kanske inte fört gammal kunskap vidare till nya generationer. Många kan inte ens koka en simpel vätskeersättning hemma eller ha en aning is i magen och våga lita till sitt eget omdöme, utan man kastar sig allt som oftast i bilen och kör till akuten för en ganska simpel infektion. Visst kan jag ha förståelse för att man som förälder kan bli vanmäktig när barnet har t ex öroninflammation, hög feber och skriker dygnsvis. Man vill ha medicin NU! Man kanske dessutom inte har  råd eller möjlighet att ”vabba”.

Tillgång skapar efterfrågan. Tillgång stryps och skärs ned. Efterfrågan kvarstår och vips man har förlorat generationers samlade kunskap, sunt förnuft och huskurer. Idag ser man i tidningen hur resistenta bakteriestammar ständigt ökar. Mycket illavarslande. Man har inte längre något att sätta emot på grund av alltför lättvindigt förskrivna antibiotikakurer. Folk dör för att doktorer vårdslöst ordinerat antibiotika istället för att spara den tills den situation då verkligen behövs. Dags att återvänta till basic, gott folk!

Jag tror det är dags att intervjua äldre släktingar, dokumentera och spara guldkorn ur husmorstipsen. Själv minns jag barndomens huspotek som innehöll: Lazarol, Jukonsalva, Purex, Vicks snuspinne och Vicks salva samt Vademeccum munvatten och Magnecyl. När man hade svid i stjärten åkte potatismjölet fram, och när örstygnen slog till var det kattskinnet som gällde. Våtvarmt omslag var det som gällde på stickor och nageltrång. När man var magsjuk kunde man få en sockerdricka. Vi överlevde – tack och lov – alla sex syskon vår uppväxt utan akutmottagning eller sjukvårdsrådgivning där ute i glesbygdens hörn. Vi hade turen att vara i grunden friska.

I vuxen ålder har jag tillägnat mig olika vitlökstips, hemkokt vätskeersättning, yoghurt på solsveda, och så rispåsen som man värmer i mikron – den underbaraste och billigaste smärtlindring som tänkas kan. Nässköljning blir min nästa test för att förebygga bihålebesvär. Jag håller på att läsa in mig i ämnet. Det blir till att skaffa en nässköljningskanna endera dagen. Den mest underskattade friskvårdsfaktorn är dock vila, det är min fasta övertygelse

Idag preparerar vi oss med c-vitamin, diverse hälsokosttabletter mot förkylning och går på alvedon i hopp om att lura en infektion i antågande och förhoppningsvis tillfriskna supersnabbt. Människan är nu en gång för alla korkad i kubik, och när inte knoppen har vett att ordinera sängläge och vila, ge tid att krya på sig, så blir man som ett brev på posten – riktigt sjuk. Och länge dessutom.

Man biter sig i svansen, gång på gång. Om vi lärde oss att lyssna på kroppens varningssignaler och vila oss i form så skulle vi ha färre sjukdagar. Sömn, kärlek, vanligt vatten och varmt på fötterna. Det är vad syster Gunnel ordinerar en kväll som denna. Kryddat med ett uns empati och en sval hand på pannan!