I stormens öga

Det kanske var en lite väl dramatisk rubrik, men det blåser faktiskt pepparn här uppe och färdas snö i luften från sydost. Inga mängder som direkt lägger sig på marken utan mer som små vassa flir som inte riktigt vet vart dom ska. Det är riktigt grinigt och kallt ute. Jag är inne och skyddar mina skruttiga luftrör, gör det jag orkar och dessemellan snyter jag mig. Kanske dags att komponera ett musikaliskt verk/värk för en piccolo-näsa?

Nu börjar det närma sig för mig att i renoveringens namn avyttra den gamla nostalgitramporgeln. Den har fått spela Morgon mellan fjällen, Gå Sion, Bereden väg för herran och En vänlig grönskas rika dräkt, precis som jag hade föresatt mig. Men ändå har jag en släng av separationsångest över tanken att bli orgelfri. Den där perfekta bilden av orgeln utställd på soldäcket, med spegelblank sjö och vackra fjäll i bakgrunden, eller ännu hellre – med Björntoppen som fond – har ju ännu inte blivit tagen. Orgeln är ju tung som ett as, inte direkt portabel och R har väl annat att göra än att uppfylla mina minsta nycker och släpa ett uåldrigt instrument hit och dit för en bilds skull. Det blir i vart fall väldigt tomt på Gunnels gym, även om vi äntligen får en vettig plats för hundbädden. Kanske dags att införskaffa dom där skidorna…..För fortare än kvickt har vi skidföre här i vykortet.