Drömmar. Etapp 1

Drömmar av silver, drömmar av gull
Vakna för månens och kärlekens skull
Ni känner igen strofen eller hur?

Drömmar….. Förutom en bild av en alldeles underbart spröd liten småkaka, väcker ordet en mängd andra associationer och minnen hos mig.

Dagdrömmar – förkom mest i ungdomen då man hade utvecklat konsten att hänge sig åt konsten att kunna vistas i luftslott till fulländning. Då handlade dagdrömmarna oftast om kärlek och framtid och kom oftast i kölvattnet på längtan, väntan på ett telefonsamtal, ett brev, eller ett möte och inte alltför sällan i samband med läsning av tidningen Starlet som var populär i tidernas begynnelse. Företrädesvis dagdrömde man när man vandrade landsvägen fram mellan lanthandeln Domeijs och hemmet. Skulle det ligga ett brev och vänta där i postfacket?

Nuförtiden är det svårare att få till en dagdröm. Man är mer krass, följer koncentrerat livets snitslade bana och är mer obenägen att improvisera och ta dagen som den kommer. Men ibland kan jag sakna dagdrömmarna. De tillförde ju onekligen livet en ny dimension av möjligheter.

Mardrömmar – är jag tack och lov nästan helt förskonad ifrån. Den senaste mardrömmen jag kan minnas måste ha varit när jag en natt i 5-6 årsåldern drömde att den bruna tjuren som körde den grå traktorn på Nils Holgersontapeten i mitt barnrum kom ut ur väggen och skadade mig. Jag glömmer sent förtrytelsen i mitt barnahjärta när jag för syskonen påstridigt skulle överbevisa dom om att detta faktiskt hänt ”på rikt” och jag visade små klösmärken på mina överarmar. Ljudet av syskonens ystra skratt och känslan av att inte bli trodd, sitter ännu etsat i hjärnbarken på mig.

En falsk sanndröm… Med ett så förvirrande begrepp kategoriserar jag en av de drömmar som bitit sig fast i snart 25 år. Situationen är absurd, men jag ska börja med att ge dig en liten faktabakgrund för att göra det hela mer begripligt. Vid tiden för drömmen jobbade jag som postkassör och mötte många människor dagligen i luckan, däribland en hel del företagskunder. På radioaffären Helektron jobbade vid den här tiden en kille som ofta gick företagsärenden på posten. Vi hälsade nästan dagligen på varandra och utbytte ibland någon artighetsfras, men jag minns inte hans namn.

Något år senare drömmer jag denna märkliga dröm: Jorden är helt översvämmad av vatten, så till den milda grad att jag ser horisonten rundas och allt runt omkring mig består av mörkt och farligt vatten. Jag håller på att drunkna och kämpar för mitt liv. Inte en människa i sikte. Då ser jag hur en vit, öppen, ganska snabb motorbåt närmar sig i en väldig fart. I aktern står en ensam man och kör. Det är han – killen från Helektron. Han är klädd i orange livväst och han blonda hår fladdrar i vinden. När han kommer fram mot mig så stänger han motorn, båten sänker sig ner, han böjer sig fram – sträcker ut en hand och drar upp mig i båten. Jag fylls av en intensiv känsla av tacksamhet över att han räddat mitt liv. Där tar drömmen slut. Men än i denna dag tänker jag på honom med varm tacksamhet, fast jag inte har en aning om vem han är och har inte sett honom på snart 25 år och det faktiskt bara var en dröm. Märkligt eller hur.

Gamla mor har en stor tilltro till drömtolkning och även på vädrets inverkan på människan. Jag skulle vilja addera fullmånen till dessa faktorer. Hörntänderna känns faktiskt lite svårare att dölja bakom överläppen under dessa dagar. Fråga en barnmorska vad som händer med tillströmningen av födande kvinnor med vattenavgång vid fullmåne. Den ökar. Intressant eller hur?!

I ”Drömmar” Etapp 2, vill jag delge er den fantastiska dröm jag hade när jag och min syster satt och vakade vid min pappas dödsbädd 1988. Samt nudda litegrann vid ämnet ”framtidsdrömmar”Håll utkik.