Hotande översvämning

Ibland svämmar man nästan över och i bröstet känns det som ljummen champagne som stiger. Det liksom brusar. Orsaken står här på piren med flugspöt. Min stora lilla son som numera är en vuxen och ovanligt trevlig man. Jag inser att jag mestadels har stuvat min vardagslängtan efter mina kära till en av hjärtats kammare som inte ligger i översvämningsriskzonen. Då skulle jag inte kunna leva och verka – om man släppte ut all längtan och kärlek till vardags. Att gå omkring här och hulka i i huckle och storstövlen mellan kunderna skulle inte funka så bra. Men alltid – när jag har mina fina omkring mig inom synhåll – så känner jag mig så ovanligt rik glad och levande.