Min egen minneslund

I dessa tider när många av oss flyttar bort och runt finns inte alltid den ”självklara” kyrkogården i närheten. Visst skulle jag gärna – en dag som denna vilja sätta ett ljus där under björken på pappas grav. Men så kommer jag ihåg – det är ju inte där han är. Han finns närmre än så. I mina gener, i mina tankar och minnen. Och så tror jag förstås att han sitter och spelar mandolin medans han doppar fötterna i glashavet och vinkar lite till mig. Vi hedrar våra nära med ljus och varma tankar idag.