Smygbörjar så smått

En morgon nere på isen i ljudlös fjällmiljö. En dimmig stilla morgon medan gryningen blir dag med pimpelspö och egna tankar är världens bästa medicin mot depp och dysterhet. Uppfriskad känner jag lust att byta färgtema i solskensrummet. Från lysande grönt till grått vintervitt och mörkrött. Inte på julevis, men lite sobrare och vintrigare sådär. Erkänner dock att jag börjar längta efter att sätta upp ljusslingor och annat som lyser upp kvällsmörkret som anländer lite tidigare för varje dag som går. Norrsken stjärneljus och månen gör dock sitt till nu när solen går på halvfart. Och sedan snön kom så blir ju allt mycket finare och ljusare även under årets mörkaste tid.

Fredagen den 13:e 2015 kommer jag att minnas som dagen då hålet var för litet för att få upp den stora rödingen. Hjärtat bultar ännu, fyra timmar senare, efter detta morgonmöte då jag fick ögonkontakt med en riktig tjockis som jag inte fick upp. Kroken raknade och den lysande rödorange fisken vände tillbaka ned i djupet. Jag känner mig hedrad som fick uppleva detta. Och rödinglunch blev det ändå. Önskar dig en riktigt fin novemberhelg med ljus och värme.