Adventseländern

Nu och då får jag frågan hur det är möjligt att jag kan minnas alla dessa berättelser från min barndom och många undrar hur min barndomskalender i bloggen kommit till. Ler inombords när jag drar mig till minnes den där julen då jag hade tre spelningar på Hotell Silverhatten under adventstiden och funderade på vad jag skulle kunna använda för mellansnack mellan sångerna. Jag dammade av några svaga julminnen skrev upp dem som stolpar på ett papper medans jag förberedde mig och lyssnade samtidigt på julmusik. Plötsligt öppnades dörrarna till minnenas värld och jag översköljdes av stämningar och bilder. Det var nästan magiskt.

Jag brukar berätta för dem som undrar hur jag från att ha haft en ganska tom minnesbank till sist hittade min historia när jag väl började skriva för ett antal år sedan och började lägga pussel med mina minnesfragment. Hur minnena liksom fanns lagrade i mina fingertoppar och plötsligt stod levande på skärmen. Jag berättade hur helande skrivarprocessen varit för mig och hur jag kunnat göra mig av mig gammalt skräp och tråkigheter under resans gång. Lägga ledsamheter bakom mig och omfamna mig själv och historien. Gå vidare med en lättare ryggsäck.

Allt jag funnit under minnesresan genom barndomens decembermånader är sant. Men jag insåg även att det var de ljusa minnena som trängde sig fram först i kön – fina och skimrande även om livet och vardagen förstås inte alltid var solsken.

Jag slås av tanken att jag lika väl hade kunnat välja att göra en ”Adventseländer” med 24 dyk ner i luckor som inte är kantade av glitter. Valt att uppehålla mig i skuggade eller tristare domäner med svarta hål som sugit kraft om man gett dem en chans. Frossat i självömkan och idisslat ett och annat bittert korn – om och om igen. Så som de flesta av oss har haft det – en mix av bra och mindre bra saker från barn och ungdomsår och från skoltiden. Det som är summan av kardemumman.

Men jag är så glad och tacksam över det livsvalt jag gjort på senare år – att ständigt välja att flytta mig från skuggan till solskensfläckarna på livets köksgolv. Det som har blivit min viktigaste hälsofaktor idag och är den stafettpinne som jag helst av allt vill skicka vidare – till mina barn, till mina vänner och till dig som läsare.